tisdag 1 februari 2011

Talking bout a revolution el. walk like an egyptian

Vad är en revolutionsromantiker? En person som romantiserar revolutionen som sådan, eller någon som romantiserar människans ovilja att leva under förtryck, och dess mod att slå tillbaks?
Ja, inte fan vet jag. Men det jag vet är att det är spännande tider, det här. Just nu ska ca 2 miljoner människor vara samlade i kairo, för att vandra mot presidentpalatset. Vad som kommer att hända är det nog ingen som vet.
Som klassisk västvärldsgosse är jag skolad i att tycka om ord som frihet, demokrati, yttrandefrihet etc etc. Men är jag skolad i att veta vad det innebär? jag vet inte, för jag lever i västvärlden, där man, vid sidan av att få lära sig fina ord, även får höra saker som att en eventuell revolution i Egypten innebär risker. Risker för en islamistisk ledning, risker för stabiliteten i Mellanöstern, då Israel och Usa förlorar en viktig bundsförvant i Mubarak osv.

Nu är jag ju inte någon politiskt sakkunnig, jag arbetar i en tax-free butik och tycker om att se The Wire på min fritid. Men jag ser det som att ett folks strävan efter demokrati och rättigheter och deras vilja att kämpa och slåss för den, är något vackert och hoppingivande. Det som skrämmer mig är att "världens starkast lysande fyr för frihet och demokrati" och deras bästa vänner, hellre har en marionett till bundsförvant än ser att ett folk får sin frihet.
Det fina med demokrati är väl att folket själva får välja? Sedan att folket väljer "fel" ibland, oavsett om det gäller sinnessjuka liberala vapenlagar, bortrationalisering av sociala skyddsnät, obehagliga, rasistiska enfrågepartier i riksdagen eller något annat, det är priset vi får betala för demokratin.
Om man ställer sig i vägen för en stridsvagn på Himmelska Fridens Torg, då är man en hjälte, men om man, som djupt troende muslim kämpar för att få bort en förtryckarregim, då är man en risk.
Jag vet inte, jag tycker det luktar pengahunger, islamskräck och stillsamma funderingar över hur oljetransporterna kommer arta sig, men, som sagt, jag är ju ingen expert. Fråga mig om vilka sorters Calvados jag har att sälja, då skola jag giva dig ett vettigt svar, nu har jag bara mina små funderingar.



Det enda jag med säkerhet, kan säga, det är att "Det brinner i Paris" med Helt Off, ständigt visar sig vara ett mästerverk med bättre hållbarhet än t ex eurotechno. 2Unlimited var skithäftiga när det begav sig, men jag misstänker att oavsett hur många nya coola ljudeffekter folk kommer på så kommer rader som; - gott folk pallar tji behandlas som svin och - alla har upplopp i sig om du pressar dem, vara ögaktuella.

Nä små knattar, nu glömmer jag min roll som pöbelpolitisk kommentator och går och tränar stenhård thaiboxning.

Pusspuss

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar