Om man kænner sig nere en dag, besviken som fan och lite lætt uppgiven, det kænns som att ingenting kan muntra upp en och upptæcker att allt som krævs ær ett telefonsamtal på 15 minuter med en viss person, sen kænner man sig stark igen. Och pigg. Och hoppfull. Då kan man væl få lov att kalla det kærlek fast det inte ær den 14 februari længre?
Skønt att ha firat ænnu en alla hjærtans dag med Mia. Jag ær lyckligt lottad, oh yes indeed.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar