Det finns ett Becket-citat från !i väntan på Godot" som lyder ungefär: Det ligger i människans natur att skylla på skon när det är foten det är fel på.
Jag har alltid hyllat det citatet och tyckt det var helt briljant, men just nu är jag inte helt imponerad. Jag misstänker nämligen att om detta stämmer, då är det något allvarligt fel med mina fötter. Min mobiltelefon stänger av sig själv, tappar nät, säger att simkortet är inaktivt, liksom en lång rad av telefoner före den. Min älskade gröna Triwa-klocka har tappat sin metallring, till synes oprovocerat, min ipod lade av, skendog helt enkelt för att sedan återuppstå igen. Min dator spelar mig rutinmässiga, men oförutsägbara spratt. Ska jag åka tåg går det käpprätt åt helvete och nu kan jag inte ta mig förbi det dödliga hindret att logga in på min danska bank. Jag fattas ett användarnr som de vägrar skicka, så jag måste ta mig dit imorgon och hämta det personligen, med tåg! Tänk om jag inte kommer fram? Tänk om min klocka exploderar när jag ska kolla hur långt tid jag har på mig innan, tåget borde ha gått? Tänk om min ipod får liv i fickan, klättrar upp och stryper mig? Vet inte vem man kan lita på längre, jag känner mig som Will Smith i Enemy of The State, fast med mindre öron.
Och Samuel, den skiten, han säger att allt är mitt fel.
måndag 31 januari 2011
Dagens Blondinbella
Eton 707 71. En serie svenska skjortor, helt enkelt. Jag tar dem allihopa, tack. Var vänlig skicka dem till " Strykfritt är inte mer än rätt" på Löjtnantsgatan, så kan jag tänka mig att hänga in dem själv. Tack på förhand, Eton.
torsdag 27 januari 2011
Donnerstag o ömma tår
Idag har stått på schemat: sovmårrånn, lugn frulle, promenad genom parken, via musséeet, ner till La Playa Del Ribba, vidare genom de svårt överdrivna villorna på Fridhem, till pensionärsbastionen Kronprinsen. Där fann vi pensionärens heliga graal: Malou´s, där de serverar något som de hävdar är världens godaste fläskpannkaka. Och ja, vänner, det stämmer alldeles utmärkt det. Tänk bort de vidriga tyllgardinerna, de små rutiga (näs?)dukarna som ligger på borden, plastblommorna, den sura personalen, plastbrickorna som de snott från Kirsebergsanstalten, den vidriga muzaken, tjock-tv som brusar i ett hörn, namnet Malous och tassa dit och käka deras fläskpannkaka. den är så jävla god att jag vill ha den på min födelsedag, på mitt bröllop och på min begravning. Malou, jag dyrkar dig!
Sedan kan det ju diskuteras hur smart det är att smälla i sig en sån mindre än två timmar innan ett muay thai-pass med Larry...men jag öever och frodas, träningen var ljuvlig och jag bajsade inte på mig. Nu har jag rundat av kvällen med att ligga i soffan med benen i min evigt stickande sambos ben och säsong 1 av The Wire i dvd´n.
Imorgon är det Charlietime. ska hämta honom på förskolan och ser fram emot en underbar helg. Han får ett trumset i födelsepresent.
Good night suckas
Sedan kan det ju diskuteras hur smart det är att smälla i sig en sån mindre än två timmar innan ett muay thai-pass med Larry...men jag öever och frodas, träningen var ljuvlig och jag bajsade inte på mig. Nu har jag rundat av kvällen med att ligga i soffan med benen i min evigt stickande sambos ben och säsong 1 av The Wire i dvd´n.
Imorgon är det Charlietime. ska hämta honom på förskolan och ser fram emot en underbar helg. Han får ett trumset i födelsepresent.
Good night suckas
Familjen - Det snurrar i min skalle
Hahahahahaha jag vet att jag är sist i världen med det här, men hade inte sett denna videon förrän nu. Sinnessjukt rolig.
onsdag 26 januari 2011
Jag- i mitten på gråskalan
Igår fick jag ett lite raseriutbrott framför tv´n. Det fick mig att reflektera lite över min egen kulturella dubbelmoral. Jag satt och slökollade på tv, något som inte kan föreställa mig att Horace Engdahl gör, när ett blont åbäke med släpig röst surrade förbi på skärmen, jag blev informerad av min aldrig sinande kunskapskälla, MJL, att det var någon form att "Sommarsverige-program" och dem släpiga röstens ägare var programledare, hennes främsta merit är tydligen att hon är syster till en annan idiot vars främsta merit är att hon är gift med en rik snubbe, vars främsta merit är att han bor i Hollywood! I Amerika!
Detta fick mig att inse en gång för alla att vi är offer för en konspiration. Någon stor och hemlig makt gör allt för att passivisera och fördumma jordens befolkning och de lyckas fantastiskt bra. En tes som stärktes av min och Mias diskussion idag, om att mäklare smyger fram skålar med gröna äpplen i hus innan visningen och spekulanterna tänker "wow, va fräääscht här e´".
Sådär pöste jag i min egen intellektuella självgodhet en stund, tills jag kom att tänka på att jag gillar, bland annat och utan inbördes rangordning: sport, Gordon Ramseys alla tolv tv-program, tv spel, facebook, deckare, zombiefilm, musikaler, dum och dummare, adam sandler-filmer, märkeskläder, halv åtta hos mig, idiotiska bloggar, skrivna av mig själv, star wars, kampsport, tvåackordsreggae, aftonbladet, etc etc etc etc
Så varför är min fulkultur finare än din? Vem fan tror jag att jag är? Och vad är fin och fulkultur? Vem bestämmer det? Vem bryr sig? Och viktigast av allt: betyder det här att jag inte får lov att reta mig på blonda mähän med släpiga röster, Anna Skipper, Martha Stewart, Lasse Kronér, världens starkaste man-tävlingar (nä, förlåt, de är faktiskt coola), silikonläppar och tvådelade barnvagnar? Eller Marcus Birro? Lets dance? paneler i morgon-tv?
Om så är fallet, vad fan ska jag då göra med min tid? Goda gärningar?
Detta fick mig att inse en gång för alla att vi är offer för en konspiration. Någon stor och hemlig makt gör allt för att passivisera och fördumma jordens befolkning och de lyckas fantastiskt bra. En tes som stärktes av min och Mias diskussion idag, om att mäklare smyger fram skålar med gröna äpplen i hus innan visningen och spekulanterna tänker "wow, va fräääscht här e´".
Sådär pöste jag i min egen intellektuella självgodhet en stund, tills jag kom att tänka på att jag gillar, bland annat och utan inbördes rangordning: sport, Gordon Ramseys alla tolv tv-program, tv spel, facebook, deckare, zombiefilm, musikaler, dum och dummare, adam sandler-filmer, märkeskläder, halv åtta hos mig, idiotiska bloggar, skrivna av mig själv, star wars, kampsport, tvåackordsreggae, aftonbladet, etc etc etc etc
Så varför är min fulkultur finare än din? Vem fan tror jag att jag är? Och vad är fin och fulkultur? Vem bestämmer det? Vem bryr sig? Och viktigast av allt: betyder det här att jag inte får lov att reta mig på blonda mähän med släpiga röster, Anna Skipper, Martha Stewart, Lasse Kronér, världens starkaste man-tävlingar (nä, förlåt, de är faktiskt coola), silikonläppar och tvådelade barnvagnar? Eller Marcus Birro? Lets dance? paneler i morgon-tv?
Om så är fallet, vad fan ska jag då göra med min tid? Goda gärningar?
Onans dag.
Idag har jag sovit, ätit frukost, sovit igen (och dreglat under tiden) fikat med morsan, badat (utan att dregla) och sedan sovit igen. Därefter en isande kall promenad genom ett folktomt Malmö City (ingen var ute för ALLA satt inne på Bullen och hävde bärs)
Jag och Mia sökte icke gourmetmat och gick därför till Mando och intog en icke gourmetmässig, men ändå njutbar Ryggbiff, följt av en icke bonafide kaffe på antikaffekulturella Espresso House Storgatan, innan vi, med Bob Dylan-uppdragna axlar och Torsten Flinck-skallrande tänder masade oss till Royal för att se den svårt antiintellektuella cineastmardrömen The Tourist, starring Johnny Depp och Angelina Jolie.
Till detta en pervers bytta med popcorn och en cola vars storlek gjorde mig jävligt illa till mods.
Trippel sovmorgon, miljöfientligt långbad, dubbla fettbomber och en rejäl dos fulkultur. Allt enligt planerna. Så, mina damer och herrar, ska en första ledig dag se ut.
Imorgon inleder jag dagen med Qui-Gong på Kungsgatans gräsmatte, njuter en kopp rykande hett rooibos och en halv grapefrukt, sedan läser jag veckans affärer och hela dn (utom serierna och tv-delen), sedan skriver jag en haiku, kilar ner på konsthallen, där jag lunchar med bekanta, tar en macchiato på Solde, strosar en sväng i Kungsparken, innan jag kilar ner på Rötter och shoppar lite jordärtskockor och lagrad rapsolja som jag ska ha till aftonens halstrade gös.
Under tiden som min aftonbarolo luftas tassar jag ner på gymmet och springer en halvmara på löpbandet, med en bon-podcast i mina öronvänliga sennheisers, som sällskap.
Därefter går jag hem, och, för att tala med Cornelis; spöar min fru med dunder och med brak, somnar som ett svin och vaknar som ett as, men se roligt det var det. Och det var ju bra det.
Förhoppningsvis bjuder torsdagen på ännu en sovmorgon, en god frukost, en långpromenad, 90 minuter thaiboxning och ett par rader i min palmebiografi. Sedan kanske en Mackmyra för att fira att det är nollgradigt ute.
Jag och Mia sökte icke gourmetmat och gick därför till Mando och intog en icke gourmetmässig, men ändå njutbar Ryggbiff, följt av en icke bonafide kaffe på antikaffekulturella Espresso House Storgatan, innan vi, med Bob Dylan-uppdragna axlar och Torsten Flinck-skallrande tänder masade oss till Royal för att se den svårt antiintellektuella cineastmardrömen The Tourist, starring Johnny Depp och Angelina Jolie.
Till detta en pervers bytta med popcorn och en cola vars storlek gjorde mig jävligt illa till mods.
Trippel sovmorgon, miljöfientligt långbad, dubbla fettbomber och en rejäl dos fulkultur. Allt enligt planerna. Så, mina damer och herrar, ska en första ledig dag se ut.
Imorgon inleder jag dagen med Qui-Gong på Kungsgatans gräsmatte, njuter en kopp rykande hett rooibos och en halv grapefrukt, sedan läser jag veckans affärer och hela dn (utom serierna och tv-delen), sedan skriver jag en haiku, kilar ner på konsthallen, där jag lunchar med bekanta, tar en macchiato på Solde, strosar en sväng i Kungsparken, innan jag kilar ner på Rötter och shoppar lite jordärtskockor och lagrad rapsolja som jag ska ha till aftonens halstrade gös.
Under tiden som min aftonbarolo luftas tassar jag ner på gymmet och springer en halvmara på löpbandet, med en bon-podcast i mina öronvänliga sennheisers, som sällskap.
Därefter går jag hem, och, för att tala med Cornelis; spöar min fru med dunder och med brak, somnar som ett svin och vaknar som ett as, men se roligt det var det. Och det var ju bra det.
Förhoppningsvis bjuder torsdagen på ännu en sovmorgon, en god frukost, en långpromenad, 90 minuter thaiboxning och ett par rader i min palmebiografi. Sedan kanske en Mackmyra för att fira att det är nollgradigt ute.
måndag 24 januari 2011
Plats, din hund.
En liten lyx är att ha besökt platser som gjort så mycket intryck på en att man alltid bär dem med sig i sitt hjärta och vet att man vill dit igen. Och igen. Visa dem för sina nära och kära, jämföra dem med sina minnesbilder och upptäcka att man aldrig blir besviken, även om eventuella förändringar kan få en att känna sig äldre än pomperipossa.
Här är några:
Malmö- Staden där jag bor, nästan alltid har bott och, även om jag flyttar därifrån, kommer att höra hemma i. Vi Malmöbor som klagar över fördomarna om oss och i smyg vårdar dem ömt i våra skrumpna små hjärtan; Avadådåmentalitet, segregation, reservdanskar, gangsterstad, blåshål osv, men vem vill bo någon annanstans? Det går liksom inte att hitta ett annat Möllevångstorg, en Ribban, Kungsparken, Malmö FF, Rörsjöstaden, den bittra stämningen på Värnhem, platsen där det alltid verkar mulet, Underbara Kirseberg, staden i staden som är ett MiniMalmö omöjligt att älska, våran ynkliga men mysiga gågata, faktumet att man kan se, fysiskt, hur triangeln slutar och Möllan börjar, bara genom att kolla på skyltfönster och människor, den mysiga belysningen som dyker upp här och där, vår fina konsthall, vår fula Torso, faktumet att de har byggt enlyxig jättestadsdel för de rika och folk ändå kommer dit, njuter av det fina och hoppar ner i vattnet från de flashiga husbåtarna, Norra Grängesbergsgatan! Måste var Sveriges grymmaste gata med ett ständigt kaos, massor av knegare, massor av hustlers och Sveriges bästa Cevapi, alla svarttaxichaffisar som jag älskar, inte pga deras yrke, utan för att det är roligt att de ser så jävla skyldiga ut, Bokskogen, vår meningslösa men tuffa isstadion, att alla kallar Södervärns vattentorn för Kuken. Och det faktum att haor man sitt Malmö har man sitt varden.
Jag älskar dig lilla fina Malmö och vi ses snart.
Här är några:
Malmö- Staden där jag bor, nästan alltid har bott och, även om jag flyttar därifrån, kommer att höra hemma i. Vi Malmöbor som klagar över fördomarna om oss och i smyg vårdar dem ömt i våra skrumpna små hjärtan; Avadådåmentalitet, segregation, reservdanskar, gangsterstad, blåshål osv, men vem vill bo någon annanstans? Det går liksom inte att hitta ett annat Möllevångstorg, en Ribban, Kungsparken, Malmö FF, Rörsjöstaden, den bittra stämningen på Värnhem, platsen där det alltid verkar mulet, Underbara Kirseberg, staden i staden som är ett MiniMalmö omöjligt att älska, våran ynkliga men mysiga gågata, faktumet att man kan se, fysiskt, hur triangeln slutar och Möllan börjar, bara genom att kolla på skyltfönster och människor, den mysiga belysningen som dyker upp här och där, vår fina konsthall, vår fula Torso, faktumet att de har byggt enlyxig jättestadsdel för de rika och folk ändå kommer dit, njuter av det fina och hoppar ner i vattnet från de flashiga husbåtarna, Norra Grängesbergsgatan! Måste var Sveriges grymmaste gata med ett ständigt kaos, massor av knegare, massor av hustlers och Sveriges bästa Cevapi, alla svarttaxichaffisar som jag älskar, inte pga deras yrke, utan för att det är roligt att de ser så jävla skyldiga ut, Bokskogen, vår meningslösa men tuffa isstadion, att alla kallar Södervärns vattentorn för Kuken. Och det faktum att haor man sitt Malmö har man sitt varden.
Jag älskar dig lilla fina Malmö och vi ses snart.
Mama i´m coming home
Så var det bara tolv timmar kvar, sen sjappar jag hem och bara måååååår i 14 dagar.
Checklist för ledighet:
Mysa med Mia, busa med Charlie, luncha med mamsen, reta pappsen, fika med Anna och Frädde, thaiboxas, reta Yoda, mysa med Frasse, dricka en stabil Mackmyra, kolla på handboll, bjuda Gunny o Per på middag, Äta god mat, sitta på dass i två timmar bara för att jag kan, läsa sjukt mycket tidningar på nätet för att jag har tid, skicka paket till min storebror och hans blivande marìda, gå på lite promenader, ja, helt enkelt sånt som jag ser fram emot varje gång jag ska komma hem.
Men en annan sak jag ska göra, med risk för att låta lite nyfrälst, är att njuta av min tillvaro, det jag har och personerna i min närhet, istället för att tänka på andra saker. Visst hade det varit nice att åka en månads roadtrip i Usa, åka skidor, strosa runt i Edinburgh, eller griljera min bringa på en paradisstrand någonstans, men det innebär inte att det är jävligt nice att sitta i soffan hemma med min älskade eller att gå runt i min fulsnygga hemstad, etc.
Jag har ett underbart liv och jag är tacksam för det. För att visa min tacksamhet är det minsta jag kan göra att slappna av och njuta av det jag gör. Om det inte inte innebär att fastna i en folkmassa vid clementinerna på Malmborgs min första lediga dag, eller stå upp i tre dygn på ett urinstinkande öresundståg förstås. Då förbehåller jag mig rätten att hata min tillvaro och förbanna de faktorer som påverkar den. Puss och kram.
Checklist för ledighet:
Mysa med Mia, busa med Charlie, luncha med mamsen, reta pappsen, fika med Anna och Frädde, thaiboxas, reta Yoda, mysa med Frasse, dricka en stabil Mackmyra, kolla på handboll, bjuda Gunny o Per på middag, Äta god mat, sitta på dass i två timmar bara för att jag kan, läsa sjukt mycket tidningar på nätet för att jag har tid, skicka paket till min storebror och hans blivande marìda, gå på lite promenader, ja, helt enkelt sånt som jag ser fram emot varje gång jag ska komma hem.
Men en annan sak jag ska göra, med risk för att låta lite nyfrälst, är att njuta av min tillvaro, det jag har och personerna i min närhet, istället för att tänka på andra saker. Visst hade det varit nice att åka en månads roadtrip i Usa, åka skidor, strosa runt i Edinburgh, eller griljera min bringa på en paradisstrand någonstans, men det innebär inte att det är jävligt nice att sitta i soffan hemma med min älskade eller att gå runt i min fulsnygga hemstad, etc.
Jag har ett underbart liv och jag är tacksam för det. För att visa min tacksamhet är det minsta jag kan göra att slappna av och njuta av det jag gör. Om det inte inte innebär att fastna i en folkmassa vid clementinerna på Malmborgs min första lediga dag, eller stå upp i tre dygn på ett urinstinkande öresundståg förstås. Då förbehåller jag mig rätten att hata min tillvaro och förbanna de faktorer som påverkar den. Puss och kram.
söndag 23 januari 2011
Creepy på det mysiga sättet
lördag 22 januari 2011
The Bodys own dope
Kanske inte så smart att träna på kvällstid trots allt.... Uuuuh vad jag är pigg nu. Känner för att gå ett par ronder mot Mike Tyson, skriva en bok, resa jorden runt och organisera prylarna på min nya sjömanskabin. Eller skriva meningslösa blogginlägg.
Samtidigt som jag snaskar i mig nånna såna häringa; Världens bästa godis från delikatessmetropolen Bornholm. Choklad och lakrits i en porrig kombination. Och jag har dem! Det har inte ni...
fredag 21 januari 2011
torsdag 20 januari 2011
Jaaaag draaaar nu
Jag känner för att hitta på nåt. Matt Damon berättade i en intervju att när han spelade in Invictus i Sydafrika flög han ner sin fru, sin dotter och hela dotterns skolklass, inklusive lärare, så han kunde vara nära familjen och ändå spela in sin film på plats. Riktigt så stora resurser har inte jag, därför måste jag nog sålla lite:
SÄLEN: Att åka skidor är bland det bästa som finns och det går knappt att hitta en vackrare miljö, det är nice att sitta i den tidiga vårsolen i backen och smyga i sig en whisky, jag har aldrig i mitt liv sett en mer fantastisk stjärnhimmel än vad man kan se en klar fjällnatt. Å andra sidan är det ett stort projekt, tar tid och kostar en massa stålar.
ITALIA: Jag har en massa fördomar om Italien, 99% av dem är positiva och de handlar om kultur, arkitektur, mat, språk, fotboll, mat, folk, natur, mat, fotboll, mat, fotboll, vin, kaffe, mat, fotboll, vin- ni fattar. Jag vet inte om jag någonsin upplevt ett gram av äkta italiensk kultur, men det Italien som finns i min fantasi, det älskar jag..
Å andra sidan är det dyrt att ta sig dit, det tar lång tid, vart fan ska man åka, är det så fantastiskt som jag tror? Det kan det inte vara. Tänk om man väljer fel ställen att åka till, fel ställen att äta på, inte får biljetter till nån bra match, inte hittar några nice byggnader att titta på...
SKOTTLAND: Ett land som jag älskar och faktiskt har belägg för att älska. Håller man sig bara så långt väck från Glasgow som man bara kan, så hittar man allt som fördomarna utlovar: Underbart folk, fantastiska byggnader, hänförande natur, massor av spännande utflyktsmål, whisky, Deuchars IPA, mat som är vidrig på det där bra sättet, en otrolig historia och, om man är i Edinburgh, ett storstadsmyller som faktiskt är behagligt. Ett land som jag skulle vilja bo i.
Å andra sidan har vi, som den visa MJL mycket riktigt påpekade, precis varit där. Det är officiellt efterblivet att inte ta chansen att prova något nytt istället. Faktiskt. Och det vet jag mycket väl.
LONDON: Smidigt att ta sig till, fantastisk stad, där finns allt och man behöver inte ha tråkigt en endaste sekund. Bara Tate Modern skulle jag kunna spendera en vecka på att kolla in, Notting Hill är till och med mer spännande för en promenad än Rörsjöstaden, alla sevärdheterna som finns där, som faktiskt är kul att se och inte bara ha på foto, Camden, The Arsenal, Towern, till och med Oxford Street och Harrods är nice om man har cash och inte varit där på ett tag, Soho, ja, det finns hur mycket som helst.
Å andra sidan, hur avkopplande är det att ha minisemester i en stad där man inte kan stanna för att knyta skorna utan att bli ihjältrampad, folket är några jävla miffon, eller åtminstone har en attityd som är lika mörk som snoret när man snyter sig efter en dag på stan, Arsenal kanske inte spelar, Mia kanske inte gillar Tate, Soho lär var outhärdligt chict nuförtiden och min shoppingkassa är inte vad den har varit efter att den danska kronan sjönk, eller den svenska steg eller hur det nu var.
Prag? Been there, loved it, got the Kafka-coffee mug.
Berlin? Been there, loved it, got a hangover
WienParisKöpenhamnOsloAmsterdamPolenStockholm....
Uuuuuuh. Sen jobbar Mia såklart, Jag jobbar, Charlie kommer, vem ska passa Yoda? Jag saknar Yoda. Och Frasse och MammaPappaMatsKerstinAnnaFreddeDenordentligeMånsDanneRod, måste träna Thaiboxning. Jag saknar Malmö.
Faktum är att det är nice att vara hemma också: Äta god mat, umgås med nära och kära, träna, promenera, ligga i soffan och kolla på Svärdet och Spiran, busa med Charlie, göra fågeln sur, ta en Mackmyra och man kan ju alltid tassa ner till Bo01 och glo på den sneda fallosen som sticker upp.
Jag tror jag satsar på det! Ses på tisdag!
SÄLEN: Att åka skidor är bland det bästa som finns och det går knappt att hitta en vackrare miljö, det är nice att sitta i den tidiga vårsolen i backen och smyga i sig en whisky, jag har aldrig i mitt liv sett en mer fantastisk stjärnhimmel än vad man kan se en klar fjällnatt. Å andra sidan är det ett stort projekt, tar tid och kostar en massa stålar.
ITALIA: Jag har en massa fördomar om Italien, 99% av dem är positiva och de handlar om kultur, arkitektur, mat, språk, fotboll, mat, folk, natur, mat, fotboll, mat, fotboll, vin, kaffe, mat, fotboll, vin- ni fattar. Jag vet inte om jag någonsin upplevt ett gram av äkta italiensk kultur, men det Italien som finns i min fantasi, det älskar jag..
Å andra sidan är det dyrt att ta sig dit, det tar lång tid, vart fan ska man åka, är det så fantastiskt som jag tror? Det kan det inte vara. Tänk om man väljer fel ställen att åka till, fel ställen att äta på, inte får biljetter till nån bra match, inte hittar några nice byggnader att titta på...
SKOTTLAND: Ett land som jag älskar och faktiskt har belägg för att älska. Håller man sig bara så långt väck från Glasgow som man bara kan, så hittar man allt som fördomarna utlovar: Underbart folk, fantastiska byggnader, hänförande natur, massor av spännande utflyktsmål, whisky, Deuchars IPA, mat som är vidrig på det där bra sättet, en otrolig historia och, om man är i Edinburgh, ett storstadsmyller som faktiskt är behagligt. Ett land som jag skulle vilja bo i.
Å andra sidan har vi, som den visa MJL mycket riktigt påpekade, precis varit där. Det är officiellt efterblivet att inte ta chansen att prova något nytt istället. Faktiskt. Och det vet jag mycket väl.
LONDON: Smidigt att ta sig till, fantastisk stad, där finns allt och man behöver inte ha tråkigt en endaste sekund. Bara Tate Modern skulle jag kunna spendera en vecka på att kolla in, Notting Hill är till och med mer spännande för en promenad än Rörsjöstaden, alla sevärdheterna som finns där, som faktiskt är kul att se och inte bara ha på foto, Camden, The Arsenal, Towern, till och med Oxford Street och Harrods är nice om man har cash och inte varit där på ett tag, Soho, ja, det finns hur mycket som helst.
Å andra sidan, hur avkopplande är det att ha minisemester i en stad där man inte kan stanna för att knyta skorna utan att bli ihjältrampad, folket är några jävla miffon, eller åtminstone har en attityd som är lika mörk som snoret när man snyter sig efter en dag på stan, Arsenal kanske inte spelar, Mia kanske inte gillar Tate, Soho lär var outhärdligt chict nuförtiden och min shoppingkassa är inte vad den har varit efter att den danska kronan sjönk, eller den svenska steg eller hur det nu var.
Prag? Been there, loved it, got the Kafka-coffee mug.
Berlin? Been there, loved it, got a hangover
WienParisKöpenhamnOsloAmsterdamPolenStockholm....
Uuuuuuh. Sen jobbar Mia såklart, Jag jobbar, Charlie kommer, vem ska passa Yoda? Jag saknar Yoda. Och Frasse och MammaPappaMatsKerstinAnnaFreddeDenordentligeMånsDanneRod, måste träna Thaiboxning. Jag saknar Malmö.
Faktum är att det är nice att vara hemma också: Äta god mat, umgås med nära och kära, träna, promenera, ligga i soffan och kolla på Svärdet och Spiran, busa med Charlie, göra fågeln sur, ta en Mackmyra och man kan ju alltid tassa ner till Bo01 och glo på den sneda fallosen som sticker upp.
Jag tror jag satsar på det! Ses på tisdag!
Du borde vara lack, Obama
Jag undrar hur det känns att börja med en dödsdömd valkampanj, göra succé, bli vald, få extrema förhoppningar på sig, vinna nobelpriset för vad man VILL göra, och sedan när man försöker genomföra de saker man gått till val med, röstas ner och idiotförklaras.
Undrar om han inte är lite sugen på att fucka upp så mycket han bara kan under resten av mandatperioden för att hämnas och sen bara fisa iväg till tropikerna och hånskratta därifrån. I know i would...
Eller, som det stod i Times (fantastiska, om än lite skygglappade) årskrönika: The people went from 2yes we can" til "oh, no you don´t)
Undrar om han inte är lite sugen på att fucka upp så mycket han bara kan under resten av mandatperioden för att hämnas och sen bara fisa iväg till tropikerna och hånskratta därifrån. I know i would...
Eller, som det stod i Times (fantastiska, om än lite skygglappade) årskrönika: The people went from 2yes we can" til "oh, no you don´t)
onsdag 19 januari 2011
The American Dream
Sitter för övrigt och tänker lite på drömmar. Ni vet när man säger om någon att "han/hon lever en dröm" ? Oftast syftar väl folk på personer med drömjobb, drömboenden etc, men jag tycker att även små drömmar kan vara av intresse. Någon som vet vem Steven Slater är? Snubben gjorde iallfall något som jag tror att alla som jobbar i servicebranschen drömt om någon gång, eller iallafall något i den stilen:
Denne impulsive flygsteward träffade på en missnöjd och arg passagerare, diskussion uppstod, Steven blev utskälld, värderade situationen och agerade på det sätt som han tyckte kändes korrekt- han skällde ut henne efter noter via pa-systemet, sedan snodde han en bärs från barvagnen och drog från planet via nödkanan. Ponera att han inte hade fått sparken; vad fan hade de då sagt till honom på nästa medarbetarsamtal?
Jag tycker givetvis att om man valt servicebranschen ska man kunna tåla att möta idioter då och då, men erkänn att det är lite uppfriskande med folk som bestämmer sig för att de inte accepterar att bli behandlade hur som helst.
Denne impulsive flygsteward träffade på en missnöjd och arg passagerare, diskussion uppstod, Steven blev utskälld, värderade situationen och agerade på det sätt som han tyckte kändes korrekt- han skällde ut henne efter noter via pa-systemet, sedan snodde han en bärs från barvagnen och drog från planet via nödkanan. Ponera att han inte hade fått sparken; vad fan hade de då sagt till honom på nästa medarbetarsamtal?
Heroes 2
Här är en sanna hjälte: Småfet, sur, lat, usel attityd, röker typ 20 cigg om dagen, ändå är han världens bästa handbollsspelare. Som grädde på moset har han sjaskig backslick. Nämnde jag att han är sur?
Jag dyrkar mannen, som för övrigt heter Ivano Balic och är iskall.
Hej du där, jag tycker om dig!
Det är skumt med folk man tycker om. Om det är någon man inte känt speciellt länge är det lätt att nämna vilka egenskaper man tycker om hos dem och kanske svårare att hitta något man inte är så förtjust i. Men med dem man känner riktigt bra är det svårare- Om något så är det nog lättare att hitta de negativa sakerna för att man tar alla de positiva för givet. Kanske inte så trevligt, men så ärdet iallafall för mig ibland.
Men sen finns det ju undantag; saker (eller människor, djur, känslor eller vad fan som helst) som man älskar, men har älskat så länge, eller tycker så mycket om att man inte riktigt minns varför. Vet inte om det är bra eller dåligt, men så kan det vara för mig iallafall, med Malmö FF, kalla höstdagar, viss mat, vissa människor, viss musik, etc, men egentligen vet man nog precis vad det är man tycker om och varför, man ska bara tänka efter lite. Därför, MJL, min lilla halländska kompanjon, tänkte jag berätta en sak för dig:
Obs, detta är inget frieri, så digital är jag inte
Jag gillar din röst, den är fruktansvärt behaglig att höra på och gör mig alldeles lugn när jag är stressad, eller gladare när jag är förbannad, och det är jag ganska ofta.
Jag gillar dina ögon när du är glad, med små mysiga skrattrynkor som kommer att göra dig till en fantastiskt vacker gammal kärring en dag.
Jag gillar att du är rolig och får mig att skratta, oavsett om det är en sur gammal hegerforsare eller det faktum att du är rädd för Per Nuder och säger att han ser ut att gilla revbensspjäll.
Jag gillar att du är envis, modig och vågar följa ditt hjärta, som när du jobbade på milstenen fast en massa smartskallar tvivlade på dig.
Jag gillar att du är världens mest omtänksamma människa, som alltid villa att andra ska vara glada och ha det bra, även om jag tycker att du borde lära dig att vara egoistisk ibland också, om inte annat så för att slippa magsår och hjärtinfarkt.
Jag gillar att du lagar sjukt god mat och bakar en massa goa grejer, även om jag kommer bli fet på kuppen.
Jag gillar att du är så BEHAGLIG och lugn, det smittar av sig, på ett bra sätt, man tappar liksom lite lusten att vara ond, elak och stressad när man är med dig.
Jag gillar när du blir alldeles lycklig och uppspelt över något du tycker om, oavsett om det är musik, Leila på tv (jaja, hon är jättegullig) eller något du ska göra
Jag gillar att du är så snäll mot Charlie och tänker på honom. Och jag älskar att ni trivs så bra tillsammans.
Jag gillar att du är snygg. Världens snyggaste.
Jag gillar att man kan göra vad som helst med dig och det känns helt naturligt, oavsett om det är en fika på stan, en skum Österlenutflykt mitt i vintern, en rundresa i Småland, en fotbollsmatch eller en utlandsresa.
Jag gillar att vi känner varann så bra så det inte finns pinsamma tystnader.
Jag gillar att du går så bra ihop med min familj och vänner. Det är fanimej nice.
Jag gillar att du är en hardcore Varbergpatriot.
Jag gillar dina kompisar.
Jag gillar att du är så bra på ditt jobb, det är sexigt : )
Jag gillar att man kan prata med dig om precis vad som helst och det är lika intressant ändå, skitsamma om det handlar om jobb, väder, politik elle vad som helst.
Jag gillar att även helt vanliga små projekt som t ex att köpa en julgran, blir skitroliga med dig.
Jag gillar att du står för vem du är, du är nog den minst pretentiösa människa jag känner och du låtsas inte gilla saker för att de är hippa, eller låtsas ogilla saker för att de känns töntiga
och så kan listan fortsätta i all evighet. Skriver inte detta av någon speciell anledning, jag är inte dödligt sjuk, tänker inte rymma utomlands eller så. Det är bara det att jag vill att du ska veta att jag tänker på dig, älskar dig och längtar sjukt mycket efter dig.
Hoppas det inte gör något att jag skriver detta på bloggen, men det är ju ändå bara du som läser den!
Vi ses snart, då ska det mysas. Puss. ( och så är du väldigt söt i brillor)
Men sen finns det ju undantag; saker (eller människor, djur, känslor eller vad fan som helst) som man älskar, men har älskat så länge, eller tycker så mycket om att man inte riktigt minns varför. Vet inte om det är bra eller dåligt, men så kan det vara för mig iallafall, med Malmö FF, kalla höstdagar, viss mat, vissa människor, viss musik, etc, men egentligen vet man nog precis vad det är man tycker om och varför, man ska bara tänka efter lite. Därför, MJL, min lilla halländska kompanjon, tänkte jag berätta en sak för dig:
Obs, detta är inget frieri, så digital är jag inte
Jag gillar din röst, den är fruktansvärt behaglig att höra på och gör mig alldeles lugn när jag är stressad, eller gladare när jag är förbannad, och det är jag ganska ofta.
Jag gillar dina ögon när du är glad, med små mysiga skrattrynkor som kommer att göra dig till en fantastiskt vacker gammal kärring en dag.
Jag gillar att du är rolig och får mig att skratta, oavsett om det är en sur gammal hegerforsare eller det faktum att du är rädd för Per Nuder och säger att han ser ut att gilla revbensspjäll.
Jag gillar att du är envis, modig och vågar följa ditt hjärta, som när du jobbade på milstenen fast en massa smartskallar tvivlade på dig.
Jag gillar att du är världens mest omtänksamma människa, som alltid villa att andra ska vara glada och ha det bra, även om jag tycker att du borde lära dig att vara egoistisk ibland också, om inte annat så för att slippa magsår och hjärtinfarkt.
Jag gillar att du lagar sjukt god mat och bakar en massa goa grejer, även om jag kommer bli fet på kuppen.
Jag gillar att du är så BEHAGLIG och lugn, det smittar av sig, på ett bra sätt, man tappar liksom lite lusten att vara ond, elak och stressad när man är med dig.
Jag gillar när du blir alldeles lycklig och uppspelt över något du tycker om, oavsett om det är musik, Leila på tv (jaja, hon är jättegullig) eller något du ska göra
Jag gillar att du är så snäll mot Charlie och tänker på honom. Och jag älskar att ni trivs så bra tillsammans.
Jag gillar att du är snygg. Världens snyggaste.
Jag gillar att man kan göra vad som helst med dig och det känns helt naturligt, oavsett om det är en fika på stan, en skum Österlenutflykt mitt i vintern, en rundresa i Småland, en fotbollsmatch eller en utlandsresa.
Jag gillar att vi känner varann så bra så det inte finns pinsamma tystnader.
Jag gillar att du går så bra ihop med min familj och vänner. Det är fanimej nice.
Jag gillar att du är en hardcore Varbergpatriot.
Jag gillar dina kompisar.
Jag gillar att du är så bra på ditt jobb, det är sexigt : )
Jag gillar att man kan prata med dig om precis vad som helst och det är lika intressant ändå, skitsamma om det handlar om jobb, väder, politik elle vad som helst.
Jag gillar att även helt vanliga små projekt som t ex att köpa en julgran, blir skitroliga med dig.
Jag gillar att du står för vem du är, du är nog den minst pretentiösa människa jag känner och du låtsas inte gilla saker för att de är hippa, eller låtsas ogilla saker för att de känns töntiga
och så kan listan fortsätta i all evighet. Skriver inte detta av någon speciell anledning, jag är inte dödligt sjuk, tänker inte rymma utomlands eller så. Det är bara det att jag vill att du ska veta att jag tänker på dig, älskar dig och längtar sjukt mycket efter dig.
Hoppas det inte gör något att jag skriver detta på bloggen, men det är ju ändå bara du som läser den!
Bloggen lever som den lär
Utan minsta tillstymmelse till röd tråd ber jag härmed att få presentera ett gäng hjältar. Om åtminstone några av dem skulle vara med i Stjärnorna på slottet nästa år, då lovar jag att jag skulle titta...
The late Olof Palme. Jag är för ung! för att ha några politiska minnen av honom, men att döma av vad jag läst mig till så känns han klart hjältemodig
Mandela! Läs vad jag skrev om Palme och lägg till ett par hundra utropstecken. Det är aldrig en bra idé att helgonförklara någon, men kan man få ihop ekvationen: Förtryck deluxe, terror, nyvunnen makt, förståelse, förlåtelse och empati på det sättet som han gjorde, då är man en hjälte.
Lyssna på denne mans röst, melodier och texter, din fubbick. Då behövs det nog ingen förklaring. Även om rastafari är ungefär lika logiskt som scientologi. Fast så är det väl med alla dyrkande religioner...
Ice Cube. Han kommer nog aldrig att rädda världen, men han är jävlar i mig cool.
Gil Scott Heron, om det nu är han på bilden och inte en hemlös amerikan med psykiska besvär och frodig skäggväxt, är i mina ögon en hjälte på grund av fantastiska, arga, roliga och rytmiska samhällsskildringar och jag är evigt avundsjuk på Anna och Fredde som sett honom live. På hemmaplan dessutom.
DOUGLAS Adams! Han är fullständigt rubbad. Och fruktansvärt rolig. Han får mig att skratta ihjäl mig med sina skönlitterära böcker, men mest av allt gillar jag ändå The Meaning of Liff. ROlig och fruktansvärt observant. En hjälte
Om Palme var modig som, som svensk vågade vara kritisk mot Amerikansk utrikespolitik, vad ska man då säga om Noam Chomsky? Han hade varit en hjälte även om han inte varit så smart, vass och ironisk. Superhjälte!
... Och de här två grabbarna kan jag bara inte låta bli att älska, även om jag nog är rätt långt ifrån deras målgrupp. Eller är jag det? Hjältar är de iallafall
Förlåt mig, Douglas
John Adams var visst någon form av amerikansk frihetskämpe? Dooooouglas ska det ju vara
tisdag 18 januari 2011
John Adams says
GLASGOW (n.)
The feeling of infinite sadness engendered when walking through a place filled with happy people fifteen years younger than yourself.
The feeling of infinite sadness engendered when walking through a place filled with happy people fifteen years younger than yourself.
NIce comeback, kid
Jag har haft internetstrul. Igen. men nu verkar det funka. Jag har kommit halvvägs in i min törn och är inte helt road. Allt går bara på rutin och jag har grym hemlängtan. Det vore uppfriskande om tillvaron var lite mer Tim Burton-esque, med lustiga vättar och märkligt formade möbler, men man ska inte klaga så länge som man har hälsan...
Snart ska jag hem, mysa med Mia och fira min lille pojkes treårsdag i efterskott, mysa lite med min familj, vila, äta god mat... Inte helt fel med andra ord. det kunde varit mycket värre. Om jag hade varit Pastor Jim Jones hade jag haft hemlängtan för att jag ville gå ut på gatan med mina kompisar och bränna koraner. Deet hade varit jobbigt.
Snart ska jag hem, mysa med Mia och fira min lille pojkes treårsdag i efterskott, mysa lite med min familj, vila, äta god mat... Inte helt fel med andra ord. det kunde varit mycket värre. Om jag hade varit Pastor Jim Jones hade jag haft hemlängtan för att jag ville gå ut på gatan med mina kompisar och bränna koraner. Deet hade varit jobbigt.
onsdag 12 januari 2011
Existentiella frågor
1.. Vem var det som bajsade i Sarah Palins provrör? Någon måste det ha varit, jag vägrar tro på tabula rasa-idén, för så jävla bombad hon är så måste hon ha varit flängd sedan födseln
2. Hur kan forskare fortfarande hitta nya grejer på Mona Lisa-målningen? Jättekonstigt.
3. Hur pallar forskrna leta efter nya grejer på målningen? Är den verkligen så spännande? Jag säger nej.
4. Seriöst; vem var det som bajsade i Palins provrör?
2. Hur kan forskare fortfarande hitta nya grejer på Mona Lisa-målningen? Jättekonstigt.
3. Hur pallar forskrna leta efter nya grejer på målningen? Är den verkligen så spännande? Jag säger nej.
4. Seriöst; vem var det som bajsade i Palins provrör?
Hemlängtan Deluxe
Jag har seglat nästan hela mitt vuxna liv. Jag trivs perfekt med att vara ute och jobba och sedan komma hem och vara ledig. Jag trivs dessutom fint med mitt jobb. SÅ VARFÖR HAR JAG SÅN JÄVLA HEMLÄNGTAN NU??? Jag vill hem till mina nära och kära, till slasket i Malmö...
Buhuhuhu. Hoppas ni har det bra
Buhuhuhu. Hoppas ni har det bra
måndag 10 januari 2011
Poor Righteous Teachers ft. Junior Reid - Dreadful Day
Jag minns när jag var en liten snubbe med stora brallor och ett presentkort på Johans CD. Köpte denna skivan utan att lyssna på den innan. De 15 första låtarna var ok, denna var nr 16 och sinnessjukt fet!
Jag- en potentiell politisk mördare
I ljuset av det tragiska psykbrytet i Tucson känner jag, som förespråkar jämlikhet, sorg och förvirring över att ingen verkar se mig som en potentiell attentatsman. Jag är också en vit man med visst politiskt intresse och anger-issues, precis som Jared L Loughner, precis som Timothy McVeigh, Theodore Kaczynski, eller vem fan som helst som flippat ut och tagit- eller försökt ta livet av en massa människor med luddiga ideal som förevändning.
Hur kan det då komma sig att en ensam pajas som spränger sig själv i luften i Stockholm genererar massiva reaktioner från såväl media, politiker som pöbel? Jag fattar ingenting. Jag har iallafall inte sett något inslag i rapport där de intervjuar en protestantisk präst och frågar honom om han sett till några personer som ligger i riskzonen för att bli fundamentalister, rent av mördare? Och jag känner mig, som sagt, heller inte uttittad när jag går på gatan. Tror inte jag hade gjort det i Tucson heller.
Och om media någon gång- som i fallet Columbine-massakern fokuserar på gärningsmännen, då är det visst helt plötsligt Marilyn Mansons fel, alltihopa, ,eller möjligtvis videovåldet, eller dataspel... Aldrig slås de av tanken på att det kanske är skitfarligt att vara vit och växa upp i en villa.
Sedan får jag ju erkänna att det kommit upp en intressant debatt nu, det här med tillgång till vapen i Usa. Sjukt jobbig slump att Gabrielle Giffords var en stor vapenförespråkare, samtidigt som snubben som sköt henne bara hade traskat in i en sportaffär och köpt sin pistol helt lagligt.
Hur kan det då komma sig att en ensam pajas som spränger sig själv i luften i Stockholm genererar massiva reaktioner från såväl media, politiker som pöbel? Jag fattar ingenting. Jag har iallafall inte sett något inslag i rapport där de intervjuar en protestantisk präst och frågar honom om han sett till några personer som ligger i riskzonen för att bli fundamentalister, rent av mördare? Och jag känner mig, som sagt, heller inte uttittad när jag går på gatan. Tror inte jag hade gjort det i Tucson heller.
Och om media någon gång- som i fallet Columbine-massakern fokuserar på gärningsmännen, då är det visst helt plötsligt Marilyn Mansons fel, alltihopa, ,eller möjligtvis videovåldet, eller dataspel... Aldrig slås de av tanken på att det kanske är skitfarligt att vara vit och växa upp i en villa.
Sedan får jag ju erkänna att det kommit upp en intressant debatt nu, det här med tillgång till vapen i Usa. Sjukt jobbig slump att Gabrielle Giffords var en stor vapenförespråkare, samtidigt som snubben som sköt henne bara hade traskat in i en sportaffär och köpt sin pistol helt lagligt.
fredag 7 januari 2011
Buena Vista Social Club - Chan Chan
But on the other hand: Sålänge som det finns gubbar som dessa, så finns det hopp.
R.E.M. - It's The End Of The World
Finn frid, försonas med dina nära, eller stoppa växthuseffekten, rädda ozonlagret, be en bön, vaccinera dig mot svininfluensan, eller stay the fuck out of Vermont...and Falköping.
Harmageddon
För övrigt känns det uppfriskande att världens undergång tycks vara nära förestående. Kajor dör i flock i Falköping, vermonts stränder fylls av döda fiskar och i Italien rasar 8000 döda duvor ner samtidigt. Klimatet flippar ut, kungahuset har mediavärde, kriget hänger i luften på mer än en kontinent, skramlet av kärnvapen rasslar från alla världens hörn...
Och jag...jag planerar min postapokalyptiska outfit. Jag ska ha fingerlösa vantar, svarta wayfarers, fiskedrag som örhängen, nightvision-goggles och alla mina tillhörigheter (bibel, rambokniv, avsågad hagelbössa och medaljong med bild på valfri närastående) i en kundvagn som drar åt vänster.
Herrens fruktan är vishetens begynnelse- shop til´you drop - once you pop you can´t stop
Och jag...jag planerar min postapokalyptiska outfit. Jag ska ha fingerlösa vantar, svarta wayfarers, fiskedrag som örhängen, nightvision-goggles och alla mina tillhörigheter (bibel, rambokniv, avsågad hagelbössa och medaljong med bild på valfri närastående) i en kundvagn som drar åt vänster.
Herrens fruktan är vishetens begynnelse- shop til´you drop - once you pop you can´t stop
Du vet att fördummningen är stor när
Alla filmer på tv börjar kl10 istället för 9, eftersom ingen vågar konkurrera med Let´s Dance
torsdag 6 januari 2011
Bara för att klargöra
Bilder av lycka
Visst är det så att ibland räcker det att titta på en bild, så fylls man av en miljon känslor och nästan alla är olika nyanser av lycka? Sedan är det kanske så att de andra känslorna är oro och dess fula kusiner, men det kan jag leva med.
Men jag erkänner att ibland när jag tittar på min fina lilla pojke kan jag bli ledsen, för jag vet att han kommer träffa dumma människor, slå sig, bli ledsen, besviken, arg, allt det där som jag skulle ge mitt liv för att förhindra. Det är väl bara att be till alla de högra makter man kan tänka sig för att i hans liv kommer de positiva sakerna vara betydligt fler än de negativa. Och vara tacksam för varje dag som det stämmer.
Lät det där förrvirrat? Glöm det då och kolla in några bilder som gör mig lycklig.
Men jag erkänner att ibland när jag tittar på min fina lilla pojke kan jag bli ledsen, för jag vet att han kommer träffa dumma människor, slå sig, bli ledsen, besviken, arg, allt det där som jag skulle ge mitt liv för att förhindra. Det är väl bara att be till alla de högra makter man kan tänka sig för att i hans liv kommer de positiva sakerna vara betydligt fler än de negativa. Och vara tacksam för varje dag som det stämmer.
Skadeinventering
Dagens pre muay thai skadefångst: Inget skinn kvar under vänster stortå. Sprucket skinn på höger samt vänster "ankelknöl", ovansidan av båda fötter: blå. Höger underarm har svullnat upp till elefantiasis-proportioner och till sist, som grädde på moset. Vänster öra är blått. Förlåt mamsen, men om du läser bloggen imorgon (fredag) ska du nog vara beredd på att sitta på min högra sida på lördag.
Kort sagt: Jag har, med hjälp av den legendariske Larry Lindvall, haft ett av mitt livs härligaste träningspass. Jag säger som Jonas Cramby; smärta och lidande är den enda vägen till storverk.
Nu ska jag sova (inte på sidan...) sedan vaknar jag upp imorgon med tio tigrars styrka, åker och hämtar min underbara son och gör mig redo för ännu en fantastisk helg.
Kort sagt: Jag har, med hjälp av den legendariske Larry Lindvall, haft ett av mitt livs härligaste träningspass. Jag säger som Jonas Cramby; smärta och lidande är den enda vägen till storverk.
Nu ska jag sova (inte på sidan...) sedan vaknar jag upp imorgon med tio tigrars styrka, åker och hämtar min underbara son och gör mig redo för ännu en fantastisk helg.
onsdag 5 januari 2011
tisdag 4 januari 2011
Beaten and down
Sådärja! det var visst inte så illa med fightträning trots allt. Detta trots att jag numera bara har skelett kvar på fötterna och en nacke som känns som jag stått en månad i stupstocken.
Jag var inte alls nöjd när jag skulle sticka dit. Sjukt surt att gå till en ny "aktivitet" ensam, så gissa hur lycklig jag var när den första person jag såg där var Rodrigo, Rodde, Röde, Rod Ratuski! En hjälte och en perfekt start på träningen. Annars är det skönt att få belräftat att man är precis så klen, okoordinerad, oteknisk, etc som befarat. Så slipper man överraskningar...
Jag kommer givetvis fortsätta med projekt Thai, det är beroendeframkallande.
Jag var inte alls nöjd när jag skulle sticka dit. Sjukt surt att gå till en ny "aktivitet" ensam, så gissa hur lycklig jag var när den första person jag såg där var Rodrigo, Rodde, Röde, Rod Ratuski! En hjälte och en perfekt start på träningen. Annars är det skönt att få belräftat att man är precis så klen, okoordinerad, oteknisk, etc som befarat. Så slipper man överraskningar...
Jag kommer givetvis fortsätta med projekt Thai, det är beroendeframkallande.
Sting!
Hahahahahahaha nu var det precis en snubbe på p3 som snackade om sina influenser. Vet inte vem han är, men hade sade att Sting var en stor inspiration!
Vem sade följande: Sting is a great inspiration to me. The music he´s made over the years, i never really listened to it, but i totally respect the fact that he´s doing it!
Jo det var ingen mindre än HANSEL!!!
Jo det var ingen mindre än HANSEL!!!
Breaking the mediawaves
Jag känner mig inte helt tillfreds med medierapporteringen i vårat samhälle. Nuförtiden vet vi ju allt om kungahuset, Wikileaks, nobelpriset och det faktum att snö inte är helt optimalt för framkomligheten på väg och räls. Vi vet att Ipad är jättetuff och man kan använda den för att läsa tidningen! Och se film! Vi vet att det är risk för inbördeskrig i Elfenbebskusten att Nordkorea och Sydkorea kivas, att Idol- Tove kanske är den nya Robyn! Allt detta är förstås fängslande och omåttligt intressant, men det är några saker jag undrar:
Robert Mugabe, vad hittar han på nuförtiden? Först var han den nye Mandela, sedan var han jätteond och nu hör man ingenting. Kanske Sofie Fahrman kunde skriva en sociologisk krönika om förhållandet mellan hans politiska handlingar och hans modifierade hitlermustasch?
Hans Scheike! Varför är det så tyst om honom? Om man nu är ett land med mindervärdeskomplex, som Sverige, borde man då inte vårda det faktum att vi har en jätteläskig gubbe som lockar ut ungmöer i skogen och risar dem? Rena kioskvältaren om ni frågar mig. Kanske Fredrik Virtanen kunde ha en djuplodande intervju med honom, där han får svara på frågor som varför, var, när och framförallt hur han lyckades locka med sig alla ungmöerna om det nu inte var med sitt förtroendeingivande utseende.
Och Subcommandante Marcos! Är han inte alldeles för intressant för att falla i glömska? Okej, vi kanske skiter i bönder och indianers levnadsförhållanden i Chiapas, det är långt bort och kommer nog aldrig generera en livesänd gala med Renée Nyberg som konferencier, men det vore ändå kul att höra hur han har det. Vad gör han där nere i de underjordiska bergen? Har han alltid masken på? Vad har han i pipan? Har han några politiska poänger? Vart lärde han sig rida?
Jag väntar med spänning. MVH/ Blyg kille på fjorton vårar
Peps Persson - "Hyreskasern" Live Brantevik 2001..mp4
Peps diggar ente gentrifiering. De´har han aldri´gjort, mannen
Svenska för folket
Igår gick jag förbi ödetomten vid parkmöllan. Där byggs det numera någon form av tält/kåkstad. Ett plakat hänger uppe där det bland annat står "av folket för folket" och "mot gentrifiering av området" (tror jag, jag reciterar ur minnet, så om jag har fel får ni stena mig)
Så långt allt väl, jag känner igen (och gillar) ett sådant statement när jag ser det. nu undrar jag bara; vem är det där folket och hur vet de vad fan gentrifiering är? Det kan inte vara mig de syftar på, för jag hade ingen aning om vad gentrifiering betyder. Nu har jag googlat lite och kommit fram till att det är ett stadsplaneringsbegrepp som betecknar en social statushöjning av ett område av ett område. Jag förstår idén, absolut, och jag håller dessutom med, MEN om man nu utger sig för att vara folket, som handlar för folkets skull, är det då rätt väg att välja en retorik som går högt över huvudet på, åtminstone delar av folket?
Kanske är det min cynism, eller ångesten över att det finns ord som jag inte förstår, men jag tycker ändå det luktar lite härskarteknik att placera sig själv en nivå över folket man säger sig representera.
Så långt allt väl, jag känner igen (och gillar) ett sådant statement när jag ser det. nu undrar jag bara; vem är det där folket och hur vet de vad fan gentrifiering är? Det kan inte vara mig de syftar på, för jag hade ingen aning om vad gentrifiering betyder. Nu har jag googlat lite och kommit fram till att det är ett stadsplaneringsbegrepp som betecknar en social statushöjning av ett område av ett område. Jag förstår idén, absolut, och jag håller dessutom med, MEN om man nu utger sig för att vara folket, som handlar för folkets skull, är det då rätt väg att välja en retorik som går högt över huvudet på, åtminstone delar av folket?
Kanske är det min cynism, eller ångesten över att det finns ord som jag inte förstår, men jag tycker ändå det luktar lite härskarteknik att placera sig själv en nivå över folket man säger sig representera.
måndag 3 januari 2011
30 årskris deluxe
Vad är värst? Att göra bort sig inför en hel massa främlingar, eller att göra bort sig inför en hel massa folk man känner? Imorgon tränar jag på Malmö Muay Thai, hemvist åt ALLDELES för många av mina vänner. Personer som dessutom är ALLDELES för duktiga på thaiboxning. Mamma mia, vad gör jag? Trettioårskrisar tror jag...
Blues Brothers 2000
Min undulat, Yoda, har för övrigt funnit gud. Eller åtminstone gospel. Han blir helt bäng ner jag spelar denna
Mallgrodan Boll
Att vara förälder innebär en gigantisk buffé av saker att vara stolt över. De flesta kan te sig fullständigt menigslösa för omvärlden men det hindrar inte föräldern från att se det som ett mirakel.
Jag tror de flesta föräldrar minns hur stolta de var första gången de upptäckte att deras unge kunde räkna. Själv var jag extremt stolt första gången jag märkte att Charlie kunde räkna lite. Jag minns även hur stolt jag var första gången charlie gick på dass själv. Sjukt stolt.
Därför kan ni ju själva räkna ut hur lyrisk jag blev häromdagen när Charlie satt på toaletten själv, efter att ha sagt "jag måste kissa i lugn och ro, pappa" och jag hörde honom räkna någonting därinne. Grejen var att han räknade inte på svenska. Jag hörde honom säga: Eins, Zwei, Drei, Vier...FUNF! Magiskt, inte nog med att han kunde räkna på främmande språk, han hade även förstått hur tyskarna talar. Exakt rätt militant klang. Jag spricker av stolthet.
Sedan visade det sig att han även kunde räkna till fem på engelska och spanska. Helt utflippat. Nästa helg kanske jag kan få honom att ordna mimn självdeklaration?
Jag tror de flesta föräldrar minns hur stolta de var första gången de upptäckte att deras unge kunde räkna. Själv var jag extremt stolt första gången jag märkte att Charlie kunde räkna lite. Jag minns även hur stolt jag var första gången charlie gick på dass själv. Sjukt stolt.
Därför kan ni ju själva räkna ut hur lyrisk jag blev häromdagen när Charlie satt på toaletten själv, efter att ha sagt "jag måste kissa i lugn och ro, pappa" och jag hörde honom räkna någonting därinne. Grejen var att han räknade inte på svenska. Jag hörde honom säga: Eins, Zwei, Drei, Vier...FUNF! Magiskt, inte nog med att han kunde räkna på främmande språk, han hade även förstått hur tyskarna talar. Exakt rätt militant klang. Jag spricker av stolthet.
Sedan visade det sig att han även kunde räkna till fem på engelska och spanska. Helt utflippat. Nästa helg kanske jag kan få honom att ordna mimn självdeklaration?
söndag 2 januari 2011
Vart slappnar jag av?
Idag stod jag på tågstationen i Kristianstad. Kvicksilvret stannade på minus 400 grader, mina fingrar bröts i vinden och mina testiklar komprimerades till två antistresskulor av titanium. Det var en halvtimme tills tåget till Malmö skulle gå. I vänthallen låg en doft av mogna uppkastningar. Jag var pissnödig. Toanyckel fanns att utkvittera i resshopen mot avgift. Reseshopen var stängd sedan den trettionde kl.12. Då såg jag den: En affisch med en bild av badhytter på en sommarstrand strax innan solnedgång. Där fanns även en text, den löd ungefär: vart slappnar du av? Jaaaaadu...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)