En mardröm

Jag har en ständigt återkommande mardröm: Jag sitter i kassan på mitt jobb. På andra sidan kassan står några asiatiska (alltid asiatiska ) turister. De har en shoppingkorg, sprängfylld med choklad ( alltid choklad ). Rullbandet kör. De sätter den fulla korgen på rullbandet. Jag sätter ner den igen, för att ge dem chansen att plocka ur varorna och lägga dem på bandet, precis som alla andra. De sätter upp den igen. Jag lyfter ner den. De sätter upp den igen. Jag sätter ner den igen, förklarar på några olika språk, samt med gester, att de ska lasta ur varorna ur korgen och lägga dem på bandet. De säger "AAAAAAAH!", ler och packar ur varorna. Jag ber om deras boardingkort, de fattar inte. De vill betala med svenska mynt. Jag försöker förklara att de inte kan betala med svenska mynt. Då vill de betala med svenska mynt. Jag förklarar att det inte går. De fattar inte. Tillslut lyckas vi med gemensamma kraftansträngningar genomföra chokladköpet. Jag pustar ut.

Nästa kund är en asiatisk turist med en korg full av choklad (alltid en asiatisk turist med en korg full av choklad, såvida det inte är flera japanska turister med en korg full av choklad)

Historien upprepar sig.

Jag nyper mig själv i armen och upptäcker att det inte alls är en dröm.

En annan dröm handlar om en rysk turist (alltid en rysk turist) som gärna vill köpa en halvliter linieakvavit med euro, men inte vill acceptera att de får danska pengar tillbaka, men den kan jag berätta om en annan gång, kanske samtidigt som jag berättar om tysken som vill köpa ett vykort med euromynt, men inte vill acceptera att de inte kan använda euromynt på vår båt.

Nu ska jag duscha, fast det är jättelångt till söndag.

Mock.

The google generation

Jag älskar att kolla på statistiken här ¨på bloggen. Inte för att se om det är två eller tre personer som har kollat min blogg idag, utan för att kolla trafikkällorna, hur folk har googlat något hisnande intressant och råkat förvilla sig in på Gäddans världsvisdomsblogg.
Just idag ser jag att någon har sökt på Sibbarp + fläder och det känns ju inte så konstigt. Ganska ofta är det sökningar på brunch kallis, vilket jag tycker är jättekul eftersom Kallis har en jävla skitbrunsch. En gång var det någon som sökte på fördummning, bara för att reta folk som inte kan stava till fördumning (som undertecknad) , men just idag var det dessutom någon som hade sökt på gratis mjukporr. Det är, i mina ögon absolut fantastiskt! Synd bara att jag inte kunde var mer behjälplig, men om det vill sig väl kan personen ju alltid onanera till bilden av mig och en järvstaty.

Undrar vad i helvete jag har skrivit om gratis mjukporr? Minneslucka...

För övrigt är jag på båten. Intet nytt under solen: hårt jobb, lite småsura bilder och den glada familjefadern Rune har för fjorton dagar framöver ersatts av 2074, shopassistent och tillika assisterande zonledare för utrymningsgrupp 200. Hade vi haft svart och vitrandiga uniformer hade det enda som skillde mig från en gammeldags kedjefånga varit att de antagligen fick bättre mat.

Avslutningsvis vill jag bara hylla dig, MJL, för att du är en stark, envis rackare till tjej, som har fantastiska kvaliteter som kommer att ta dig långt på arbetsmarknaden. Har du bara lite tålamod kommer du att ta dig precis dit du vill. Jag är väldigt imponerad av dig. Och jag diggar dig mer än så smått...

Och till allra sist, för att locka till mig potentiella bloggföljare från google, vill jag bara bjuda på dessa ord: gratis djurporr, hur man går med i scientologikyrkan, FRA, echalon och ladda hem gratis Marcooliolåtar.

Om bara en person googlar sig hit genom de stödorden är det en stor seger för sökredskapen och bloggarnas kärleksrelation, samt en diffus konstinstallation av mig. Jag kollar ikväll...

heroes

När jag och min gode vän Vitsärk var ute på Oslocruise för en dryg månad sedan berättade han för mig om ett radioprogram han hade lyssnat på.
Det handlade om en snubbe som, då han var två år gammal, hade fallit ned i en gratäng. Hur stor gratängen var förtäljer inte historien, inte heller hur liten snubben var, eller för den delen vad slags gratäng det var. Vad man däremot fick höra var att han hade legat där och inte kunnat ta sig upp för egen maskin. Med näsborrarna fyllda av kokande gratäng.
Och det var så han fick sin superkraft. Än idag kan han, på häpnadsväckande avstånd, och långt före  sina medmänniskor, vädra i luften och genast veta när det ska serveras gratäng, samt vad nämnda gratäng innehåller.

Det är ju inte klokt.

Jaqe - Intro (Officiell Musikvideo)

Jag undrar bara: oatly, korvbröd och en fet jävla pakke med leksandsknäcke. Vad ska killen göra egentligen? Ananrs har jag bestämt mig för att den är rätt grym, lundadialekten till trots.

Viktigt meddelande till min son

När du vandrar genom livet kommer du med största sannolikhet att stöta på en massa romaner, bra som dåliga. I en chockerande hög procent av dessa kommer det att skildras hur den vuxna människan minns sin barndom i små brottstycken: Doften av Pappas överrock i hallen och all möjlig crap. I en chockerande lite procent av böckerna kommer det att finnas skildringar av en förälder som minns små saker från när barnen var små ( däremot så kommer du antagligen få se en hemsk massa filmer där en insnöad förälder tittar på korniga videoinspelningar med sina små dansande barn.)

Så därför, min lille ängel: När du har en femtioårskris och gamle papsen har vandrat till de sälla jaktmarkerna, då har du ju ingen som kan berätta om hur din barndom upplevdes i andras ögon. Då googlar du bara dig fram till den här sidan, slår dig ner med din tids motsvarighet till dator och läser det här:

När jag ligger på ålderdomshemmet, spelar hjälplös och småfluktar på sköterskor när Mia tittar bort, då minns jag ibland hur det var när Charlie var liten.
Jag kommer att minnas en liten kille med glada nyfikna ögon, som ruskar min axel alldeles för tidigt på morgonen och säger "Pappa jag är pigg! Jag vill leka!"
Jag kommer minnas hur du drar fram pallen på morgonen, så du kan hjälpa till med att göra kaffe och smoothie, hur du tvingar mig och Mia att dela upp din morgonmacka i mikroskopiska bitar och att rulla en skiva ost åt dig, hur du plirar upp mot mig, ler ditt bästa busungeleende, med en saknad framtand, när du gör sånt du vet att du kanske inte får, hur du plutar ut med underläppen när du ska pussas, hur stolt jag var första gången du gick på toa helt utan hjälp, hur mysigt dina andetag låter när du ligger och sover, hur glad du blir när du spelar fotboll och tycker att du gjort mål, hur du småsjunger på Peps-låtar, hur du pratar med monsterröst, hur du vill kasta dig i det iskalla havet från en hög brygga fast du inte kan simma, hur du gör mig till världens stoltaste far och hur du är den enda person i världen som kan göra mig så tramsig och nostalgisk.
Hade jag haft en diaprojektor hade alla mina vänner varit trötta på dig. Tur man har Facebook.

Och tack för en härlig sommarvecka. Och imorgon ska jag försöka ordna så vi tar det lite lugnt. Jag lovar.

Kulturpanelen rekommenderar

Komprimerad frihet.

Min ledighet såhär långt:

Hemkomst. Trasig dvd spelare. Mia bjöd på stekt Årnäsfläsk med löksås.

Svåger och svägerska på besök. Mias bror Stefan och hans fru Jolina kom på blixtvisit. Facit: 1 flaska Dagromis Barolo, fördrink på Möllan, Svullande på plockepinn, med härligt sällskap, grym mat, cava och annat skoj. Promenad genom Sommarmalmö (ingen blev skjuten) och drink på Siesta.

Charlie kom! Vi spelade fotboll i gräset på Sibbarp. Mia plockade fläder. Lillen fick en polare som han spelade med och när jag låg där i den milda juniskymningen och tittade på dem tänkte jag att det var en jävla tur att morsan köpte en Zlatantröja till honom, annars hade Sverigedemokraterna kunnat smygfilma kalaset och använda det som reklamfilm.

Skånes djurpark med Charlie och MJL. Underbar dag, med picknick, glädje, björnungar, glass och en svårflirtad järv. Lärde mig även att få djur stinker som mårdhundar. Samt att Charlie är en mästare på att köra minitraktor.

Charlie fick kvalitetstid med sin farmor. Jag tvingade mig själv att gå på bio. Lyckades slappna av och såg ett hyfsat Spielbergäventyr i form av Super 8: Mycket effekter, lustiga sidekicks, mysterier och lättsmält underhållnig för hela familjen.

Stranden med lillen. Han är iallafall ingen badkruka. Vi blev tvungna att gå och attackleka på en av Kungsparkens lekplatser för att få upp kroppstemperaturen.

Nu är det tisdag kväll. Mia är hemma. Charlie sover. Solen skiner. Måsarna skriker och jag är ledig i en vecka till.

Hann även med att träffa herr och fru Vanek en stund. Inte illa pinkat alls. Joråsåatte....

Smakar det så doftar det

Koreaner är ett trevligt folk, inbillar jag mig. De jag har mött har varit hövliga, glada och festliga. Men när de är på semester i Skandinavien, då känner de att någonting fattas. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med vidriga grejer att äta.
En gång kom en koreansk guide fram till mig och frågade om vi sålde "fried pigskin". Fy fan tänkte jag och undrade vad som var fel på honom, innan jag kom på att det var flaeskesvaer han syftade på. Koreanerna var lyckliga. Äntligen hade de hittat något som kunde få folk att rynka på näsan. De köpte enorma mängder och åt dem ståendes inne i butiken. Jag kände mig som en frälsare.
Men häromdagen var det en koreansk kvinna som knallade runt inne i shopen, åt med god aptit från en påse baconsnacks, samtidigt som hon fes ljudligt, upprepade gånger. Kombinationen av fis, lukten av baconchips och en massa människokroppar är möjligtvis den tredje vidrigaste doft jag känt.

Den näst vidrigaste? en hel sopsäck full med hummerskal, när jag jobbade som servitör.

Och vinnaren? Andra våningen i en mysko sexshop på Reeperbahn. Bland sexgungor, suspekta bås med solkiga draperier och gasmasker med slang ner till könet kände jag den: Jag kan inte säga exakt vad det luktade, för jag är inte säker, men skulle jag spekulera så tror jag det var en stinkande cocktail av instängt hus, svett, "manjuice", rök, fis, avdunstad alkohol, allmänt otvättad kropp och ren och skär skam.

Själv gillar jag lukten av viol, whisky, mia, Charlie, chanel allure och lagom blöt vovve. Inte på en gång, men alla är nice var för sig.

The Paris syndrome

Idag läste jag lite i en riktig kvalitetsblaska. Aftonbladet heter den och där kan man läsa en hel massa skoj. Man kan läsa om kungen, de senaste sexsskandalerna, dokusåporna och en hel massa chocker av olika slag. Vad gäller nyhetsbevakningen och en del prioriteringar finns väl en del övrigt att önska, men de har rätt nice ledarsida, en bitvis ok (minimal) kulturdel och en alldeles fantastisk sportbilaga.
Men idag var det faktiskt en liten nyhetsartikel som fångade min uppmärksamhet. Just nu är vi inne i en period där vi har riktigt mycket gäster från  t ex Japan, Kina, Korea, Ryssland, Usa, Indien osv. Därför tyckte jag det var intressant att läsa om det sk Parissyndromet som drabbar vissa Japaner.
Tydligen så får i ca 12 japaner om året psykiska besvär till följd av små kulturkrockar som inträffar när de firar semester i Europa.
Japaner är av tradition väldigt hövliga och höjer sällan rösten. Därför kan det hända att de, när de är utomlands blir så chockade av otrevligt bemötande: folk som vägrar prata annat än sitt eget språk, folk som skäller, fräser och är allmänt griniga, att de får psykiska men av det när de kommer hem. Depressioner och tillochmed nervösa sammanbrott ska tydligen förekomma.
Jag vet hur jävla tidsödande och frustrerande det kan vara med ett jättegäng japaner som inte fattar något man säger till dem och därmed skapar jätteköer. Hur jobbigt vissa servitörer tycker det är med japanernas lite annorlunda restaurangvanor. Men fyfan vad sorgligt det är att de reser hela vägen till Europa och blir så dåligt bemötta att de får psykiska men av det.
Å andra sidan trodde jag de hade så bråttom på sina semestrar att de inte hann snacka med en enda jävel. Jaja, hoppas att jag inte har Parissyndromat någon stackare.

För övrigt tycker jag det är en självklarhet att Japan har blivit en stormakt äv3en inom mode. Jag har sett fruktansvärt många medelålders japaner och de skiter fullständigt i rådande normer och har bara på sig precis vad de känner för: maffiahatt? Visst. Turistkeps med vikingahorn? Jajemän. Moonboots, silverfärgade gallonjackor, fiskehatt (komplett med bete) dunjacka i juni, nätbrynja (ja!), plommonstop. Japanerna skiter i vilket. De är fullständigt iskalla. En hel nation av punkare.
Ryssarna, å andra sidan: de kör en parodi på sig själva. Slut dina ögon och tänk på en rysk turist. Hur ser de ut? Ullaredinspirerade träningsoveraller, Leopardmönstrade Peggy Bundy-klänningar, Pälsfodrade skinnpajer, kort, gult, och då menar jag gult, stenhårt krullat hår, guld, gigantiska versaceloggor, snäva lila polotröjor, the works. Heja dem med.
Amerikaner? Hawaiskjorta, khakishorts och kritvita tennispjuck. Gäsp.
Skandinaver? Svårt överstajlade.
Jag önskar att jag fick möta en nordkoreansk turist någon gång. Fast jag antar att alla har ljusgrå uniformer och trekantigt hår? Rishatt?

G´natt

Kära tomten.

Om du nu finns: Vi har just fått in Ardbeg Uigedail här på båten. Det är, mig veterligen, världens godaste Whisky. Jag har varit snäll nästan hela tiden sedan förra julen och även om jag tänker rätt så mycket syndiga tankar och retar folk i min omgivning, stör mig på pensionärer som går i vägen, även om jag kategoriserar människor, svär, lever i synd och är en allän fara för folkets moral så tycker jag att du, om du nu finns, kan ringa mig, så boka vi in dig på en fritur, så kan du köpa den till mig. Jag betalar givetvis själv. Och även om jag tycker att ditt vita skägg ser sunkigt ut så tror jag vi kan få det riktigt trevligt ihop.

Om du inte vill ställa upp på detta kan jag även tänka mig:

Fint väder under min ledighet.
Mycket kvalitetstid med nära och kära.
Lite tid att träna Muay Thai.
En middag på Plockepinn.
Att SVT sänder Star Wars-trilogin.
Nya strumpor.
Att Mia svarar i telefon.
Att Yoda kommer ut från sin bur och myser med mig.
Fred på jorden (minus Palestina förstås, för det är tydligen alldeles för mycket att hoppas på)
En fräsig cykel
Ett tält.
En sovsäck.

Tack på förhand kära Tomten om det nu är ditt riktiga namn.

My own private Golgata

Har jag berättat om avloppen på min arbetsplats? Om inte så är det så att varje gång någon bajsar inne på sina privata toaletter, så doftar det väldigt, väldigt tydligt ute i gången.
Nu har jag just avslutat en vandring genom korridoren från mässen, ner till akter trapphus. Min misstanke är att matroserna just har fått ledigt, för det stank avföring från ungefär varannan kabin. Det är ju egentligen inte något som jag borde lägga mig i, men visst är det lite jobbigt att det känns som kaffet jag bar med mig nu har en lite extra nötig arom?
Små små partiklar av bajsånga. Beats suketter any day.

Ville bara dela med mig.

Gammal. Förvirrad. Förbrukad. Men glad ändå.

Fy för satan vad jag är trött idag. 1100 norrmän, fullt ös, ingen rast, ingen ro, etc. Men nu har jag bara 11 kvällar kvar innan jag kan bege mig hem och göra sånt som lediga människor gör: pussa på folk jag gillar, välja vad jag vill äta och gå och skita utan att behöva ha koll på klockan under tiden.
För övrigt är det en rasande vacker kväll på havet. Spegelblankt vatten, röd horisont och blott ett par små strimmor av moln längst med det röda. Troligtvis bara som pynt. Faktum är att det är så fint att jag bara väntar på att ett av Poseidons havsbestar ska dyka upp och kräva konungens dotter som offer och eventuellt, i värsta fall, repa vårt nylackerade skrov.
Om så inte blir fallet tänker jag gå upp halv sex, träna som ett jävla djur och därefter gå upp och svina i mig bacon i mässen innan Sisyfoscirkeln fortsätter. Många stenar som ska bäras upp för berget imorgon, eller åtminstone en del sprit som ska fyllas upp i shopen.

Här kommer förresten Pappas kulturtips, för er som legat sömnlösa:

Dagens outfit a la Sofie Fahrman: (för allas bästa lägger jag inte upp någon bild) Skitig, lätt skrynklig vit kortärmad skjorta, som framhäver alla papercuts på mina bleka armar. Oputsade Eccojobbskor, aningens solkig slips, safirblå påsar under ögonen, samt nypressade blå taxichaffisbrallor. Jag känner mig så sexig att jag var tvungen att försöka slicka mig själv i örat nyss.

Träningsmusik: De ondaste låtarna från Metallicas ...and justice for all.

Godnattlåt: Fairport Conventions "The Desert"

Bok: Fortfarande Aftonbladet.

Tv: Nä jag har hört att man blir dum av det

Göra mig i ordning-musik: Roky Erickson, Ken Ring och Alpha Blondy, för att förvirra hjärnan.

Får man förresten dricka kamomillte även om man inte är sjuk? Det är rätt gott nämligen.

Om du varit uttråkad nog att läsa hela inlägget: Med sådan envishet kan du bli precis vad du vill. Utom läkare, för man ska ha jättehöga betyg för att komma in på läkarlinjen.

Adjö.

Ett problem jag har:

Eller är det ett problem? Jag kan inte bestämma mig för vilken ände av sängen som passar bäst för mitt huvud. Därför alternerar jag. Detta leder till att ibland när jag vaknar så vet jag inte vart jag är. Lite jobbigt, men samtidigt lite eggande.

För övrigt så:

Sover jag iförd Blues Brothers-tröja.
Tycker  jag det är ok att utdela spontana fysiska straff till de klåpare som har solbrillor på sig inomhus.
Läser jag Ajvides Lilla Stjärna, förfasas och njuter.
Har jag hemlängtan.
Funderar jag på varför det danska språket innehåller svordomar som egentligen är uppmaningar till förnedring: Rend mig i röven och piss mig i örat (fritt översatt) är mina favoriter.
Är jag besviken på scientologerna: SADE JAG INTE ÅT ER ATT GE FAN I ATT SÄTTA LAPPAR PÅ VÅR BIL? Trodde ni att jag redan var på båten eller? Era förbannade ufoflummare, vänta ni bara...

Och så ett litet upprop till det norska folket: Jag förstår att det måste kännas jättejobbigt när svenskar och danskar skämtar om att ni skulle vara korkade och det är ni ju naturligtvis inte. MEN...om ni vill motverka fördomarna skulle ni kanske pröva att sluta med:

Att, om ni inte förstår vad någon säger, luta er fram, kisa ansträngt med ögonen och säga HÄÄÄÄÄÄÄ!?!?!

Att vägra acceptera svar: Om du frågar efter en specifik vara i en butik och för ett nej till svar, då borde diskussionen inte låta såhär: "Har ni -----?" "Nej, desvärre." "Inte det?" "Nej" "Är du säker?" "Ja" "Inte ens en liten?" "Nej" "Men ni hade det förr?" "Ja" "Men inte nu?" "Nej" "Men jag behöver det/den" "Tyvärr, vi har den inte" "Finns det någon annan jag kan fråga?"

Att tala i falsett. Det är inte så attraktivt som man kan tro. Faktum är att det ger ett lite hysteriskt uttryck.

Och snälla, snälla, sluta upp med att säga "mmmmmm" för att bekräfta något du själv just har sagt, för det är verkligen jätteirriterande. Det är rätt irriterande när man säger det för att bekräfta vad en annan person just sagt också, men att vara sin egen lilla hummande hyllningskör, det är bara tarvligt.

Tack för att ni tog er tid att lyssna på mina råd. Nästa gång kan vi prata om ölsinne eller nåt. Puss på er.