tisdag 29 mars 2011
Fisherman's Blues The Waterboys
såhär ligger det till: Vissa dagar är detta världens bästa låt. Alla dagar går den direkt in i mitt hjärta.
måndag 28 mars 2011
Raekwon - New Wu (feat. Method Man & Ghostface Killah) [Music Video] Ver...
Nu har jag ju aldrig haft krulligt hår, men jag undrar ändå vad i helvete Method Man ska med hårsåray till?
Matisyahu -- Lord Raise Me Up
En gång flög jag mellan Frankfurt och Köpenhamn. Nära mig satt en snubbe som liknade Matisyahu. Desvärre kände jag inte till Matisyahu på den tiden. Däremot fruktade jag för mitt liv. Kalla mig fördomsfull, men lite Mossadskräck måste man väl få unna sig? Men fyyyyy fan vad bra han är! Matisyahu, alltså, inte terrorosten som jag flög med.
Rappakalja
När man inte har så mycket vettigt att säga känns det ibland mer humant att bespara folk sina funderingar. Där har ni anledningen till att jag legat lågt på bloggfronten ett tag.
Men nu är jag tillbaks. Håller på att vänja mig vid barnfri lägenhet efter fyra härliga Charliedagar. Det känns tomt här, det kan man inte förneka, men vi har haft det fint. Vi har sett Aristocats minst femton gånger, varit i Kungsparken och matat ankor, varit på Lantbruksmässan med farmor. Den mässan förtjänar egentligen en hel roman, men jag nöjer mig med att säga att det var en...ny upplevelse. Inte ofta man får chansen att se så många hardcore rödnackar på samma gång, det kändes som om vi hade blivit beamade till en rodeo i Kentucky, eller möjligtvis tagit bussen till Burlöv Center. Men Charlie gillade det, han klappade en ko, en kalv och en häst, matade en gris, fick provsitta en massa traktorer och allra bäst: han fick en miniatyrundulat i hårdplast av sin farmor. Den sover han med nu. Han säger att den är lurig. Han älskar den.
Men nu är det alltså tomt på barn i lyan och jag och MJL har käkat indiskt och därefter ostbricka och fått vår finkulturella törst stillad med gråvädersrullen "The other guys", är helt flippad och sjukt rolig.
Andra filmer vi har sett i veckan: Cornelis, fast det har jag väl sagt. The last exorcism, fast det har jag väl också sagt, samt den danska, gravt deprimende fängelsefilmen R, tillsammans med Anna och Fredde. Möjligt att jag sagt det mer, jag börjar ju bli lite till åren och förvirrad.
Nu väntar en vecka med friskintyg för sjömän, ett syntest, städning, hård träning och en desperat jakt på en biljett till torsdagen Raekwonspelning på Babel. Den får jag fanimej inte missa!
Sedan är det plötsligt fredag, Charlie kommer, på lördag är det bröllop!!! Jag väntar med spänning på att se vad som händer. Kommer min far att stå med svettblank panna och darrande underläpp? Kommer Akropolis-tsatsikin smaka bra? Blir det några bra tal? Kommer de att vara fina? Klart de kommer! Och sist, men inte minst, kommer Kerstin att förvandlas från en behaglig, förtjusande person till en ond, sadistisk styvmor? troligtvis inte, men det hade funnits en fördel med det: Jag hade kunnat skriva en gråtmild självbiografi... Skitsamma, jag får väl hålla till godo med den Kerstin jag redan känner; en vis extramorsa och en god vän. Inte helt fel det heller. Får väl skriva en bok om fågelskådning istället.
Men nu är jag tillbaks. Håller på att vänja mig vid barnfri lägenhet efter fyra härliga Charliedagar. Det känns tomt här, det kan man inte förneka, men vi har haft det fint. Vi har sett Aristocats minst femton gånger, varit i Kungsparken och matat ankor, varit på Lantbruksmässan med farmor. Den mässan förtjänar egentligen en hel roman, men jag nöjer mig med att säga att det var en...ny upplevelse. Inte ofta man får chansen att se så många hardcore rödnackar på samma gång, det kändes som om vi hade blivit beamade till en rodeo i Kentucky, eller möjligtvis tagit bussen till Burlöv Center. Men Charlie gillade det, han klappade en ko, en kalv och en häst, matade en gris, fick provsitta en massa traktorer och allra bäst: han fick en miniatyrundulat i hårdplast av sin farmor. Den sover han med nu. Han säger att den är lurig. Han älskar den.
Men nu är det alltså tomt på barn i lyan och jag och MJL har käkat indiskt och därefter ostbricka och fått vår finkulturella törst stillad med gråvädersrullen "The other guys", är helt flippad och sjukt rolig.
Andra filmer vi har sett i veckan: Cornelis, fast det har jag väl sagt. The last exorcism, fast det har jag väl också sagt, samt den danska, gravt deprimende fängelsefilmen R, tillsammans med Anna och Fredde. Möjligt att jag sagt det mer, jag börjar ju bli lite till åren och förvirrad.
Nu väntar en vecka med friskintyg för sjömän, ett syntest, städning, hård träning och en desperat jakt på en biljett till torsdagen Raekwonspelning på Babel. Den får jag fanimej inte missa!
Sedan är det plötsligt fredag, Charlie kommer, på lördag är det bröllop!!! Jag väntar med spänning på att se vad som händer. Kommer min far att stå med svettblank panna och darrande underläpp? Kommer Akropolis-tsatsikin smaka bra? Blir det några bra tal? Kommer de att vara fina? Klart de kommer! Och sist, men inte minst, kommer Kerstin att förvandlas från en behaglig, förtjusande person till en ond, sadistisk styvmor? troligtvis inte, men det hade funnits en fördel med det: Jag hade kunnat skriva en gråtmild självbiografi... Skitsamma, jag får väl hålla till godo med den Kerstin jag redan känner; en vis extramorsa och en god vän. Inte helt fel det heller. Får väl skriva en bok om fågelskådning istället.
fredag 25 mars 2011
Human Nature
Idag läste jag tidningen på tåget. Det händer att jag gör det. Efter att pliktskyldigast ha skummat mig igenom Fukushimaeländet, Libyeneländet och fyra sidor om Juholts mustach kom jag fram till de riktigt intressanta sidorna. Där var bland annat en bild på ett sött lejonpar. De hade hållit ihop i 21 år, men nyligen hade hannen blivit sjuk. Honan stannade vid hans sida, gullade och tröstade honom. Till sist dog han och då gick hon inte ut på flera dagar, bara hängde i sitt lilla skul.
Det var ännu ett bevis på hur glada vi människor är i att tillskriva djur "mänskliga känslor". Men är det egentligen inte så att det bara är känslor, punkt slut? Och anledningen till att vi människor vill ha monopol på känslorna är att det ska kännas lite mindre uselt att ha ihjäl djuren och använda dem till mat och kläder. Jag vet inte...
Jag förresten spagetti och köttfärssås idag. Det var gott. och som om inte det var nog så är jag sugen på att köpa ett par thaimitsar i skinn. Jag är en ond människa.
Varför är det förresten värre att käka delfin än tonfisk? Och varför är det inhumant att käka hund, men helt ok att äta gris? Grisar är ju jättesmarta, den löjliga svansen till trots. Det skulle kunna bero på att vi inte vill äta söta djur, men det skulle ju ge ordet rådjursögon lite sannolikhetsproblem.
Ska vi inte bara nöja oss med slutsatsen att människan är ett hycklande djur och att lejon är söta? Det tycker jag vi gör.
Det var ännu ett bevis på hur glada vi människor är i att tillskriva djur "mänskliga känslor". Men är det egentligen inte så att det bara är känslor, punkt slut? Och anledningen till att vi människor vill ha monopol på känslorna är att det ska kännas lite mindre uselt att ha ihjäl djuren och använda dem till mat och kläder. Jag vet inte...
Jag förresten spagetti och köttfärssås idag. Det var gott. och som om inte det var nog så är jag sugen på att köpa ett par thaimitsar i skinn. Jag är en ond människa.
Varför är det förresten värre att käka delfin än tonfisk? Och varför är det inhumant att käka hund, men helt ok att äta gris? Grisar är ju jättesmarta, den löjliga svansen till trots. Det skulle kunna bero på att vi inte vill äta söta djur, men det skulle ju ge ordet rådjursögon lite sannolikhetsproblem.
Ska vi inte bara nöja oss med slutsatsen att människan är ett hycklande djur och att lejon är söta? Det tycker jag vi gör.
torsdag 24 mars 2011
Ingen rädder för vargen här
Jag såg just en rysare. I teorin älskar jag rysare. I praktiken blir jag grymt besviken 99 gånger av 100 och de gånger jag inte blir besviken; då blir jag ju rädd! Så var fallet idag. Iallafall i början. Vi såg The last exorcism. Den började ganska lovande, fortsatta riktigt, riktigt bra och slutade dåligt. En okej dag på jobbet, med andra ord.
Annars har det varit en nice dag. Underbart att vakna i sin egen säng och se MJL´s ansikte, att äta frukost i lugn och ro, läsa om det senaste eländet i Sydsvenskan, ha en mysig dag med världens bästa vovve. Dessutom har jag minglat med min coola farsa. Vi var nere i Västra Hamnen med Frasse och sedan fikade vi, snackade lite musik och mådde som prinsar. Kul att se att min Pappa har det så bra. Tror inte Burran är helt oskyldig där...
Förresten så berättade jag för Mia igår om en liten existentiell kris jag har haft, eller har, då och då. Faktum är att mitt yrke, det jag försörjer mig på, engagerar mig i och fördriver mer än halva min tid på, är att sälja sprit till folk. Om det inte är moraliskt förkastligt så är det iallafall meningslöst. Eller, ja, det är ju meningsfullt för dem som tjänar på det, jag är säker på...så meningslöst är det kanske inte, jag vet inte.
Det jag vet är att det finns folk som arbetar med undervisning, med vård, med äldrevård, integration, politik, det finns folk som hjälper till i krisdrabbade områden, fritidsledare, det finns dem som berikar andra människors liv genom kultur, allehanda själavårdare, det finns brandmän, barnmorskor, kockar, fn-anställda...
Jag-jag jobbar stenhårt för att få folk att köpa rätt sorts sprit och vin. Då har jag gjort min insats. Det är vad jag brinner för.
Och mitt emot mitt hus ligger en gymnasieskola. De har komvux.
Jag vet faktiskt inte. Vem bestämmer vad som är meningsfullt? Jag vet att enligt den där behovspyramiden så skapas ju nya behov när de gamla mättas. Får man middag varje dag vill man kanske ha efterrätt på lördag och allt det där. Och med det sagt så kan jag ju faktiskt vara den skandinaviska handelsflottans svar på Moder Theresa.
Undrar om det kan kategoriseras som 30 årskris eller om det bara är sunt att fundera? eller om jag faktiskt borde börja skolan igen.
Imorgon ska jag och Frasse gå till Kirseberg, hade jag tänkt. Sedan ska vi lyssna på P3 och kolla om vi blir smarta. Funkar inte det lyssnar vi på Saul Williams och ser om vi blir aggressivt, underfundigt filosofiska. Funkar inte det lyssnar vi nog på Lady Gaga och blir helt jävla dumma i huvet.
Sedan ska jag träna Muay Thai, därefter blir det filmtittande med Anna och Fredde. Två människor som tycks gilla mig trots att jag försörjer mig på att sälja alkohol.
Glöm förresten inte att fynda din Glenfiddich på min båt. 18 års-varianten är lagrad delvis på amerikanska bourbonfat av ek och delvis på Olorosofat som tidigare innehållit Sherry. Detta gör att den först kan upplevas som lite stark, precis som alla andra Glenfiddich (utom 15 års Solera och den 21 åriga som lagrats på karibiska romfat), men likt en barbapappa så är det bara toppen som är smal, därefter rundas den av och blir en av de få whiskys som är både mjuk och komplex. Den är snäll, höjer inte rösten, men den har verkligen något att säga.
Köp den. Det skiljer bara 40 danska från 15 årsvarianten.
Annars har det varit en nice dag. Underbart att vakna i sin egen säng och se MJL´s ansikte, att äta frukost i lugn och ro, läsa om det senaste eländet i Sydsvenskan, ha en mysig dag med världens bästa vovve. Dessutom har jag minglat med min coola farsa. Vi var nere i Västra Hamnen med Frasse och sedan fikade vi, snackade lite musik och mådde som prinsar. Kul att se att min Pappa har det så bra. Tror inte Burran är helt oskyldig där...
Förresten så berättade jag för Mia igår om en liten existentiell kris jag har haft, eller har, då och då. Faktum är att mitt yrke, det jag försörjer mig på, engagerar mig i och fördriver mer än halva min tid på, är att sälja sprit till folk. Om det inte är moraliskt förkastligt så är det iallafall meningslöst. Eller, ja, det är ju meningsfullt för dem som tjänar på det, jag är säker på...så meningslöst är det kanske inte, jag vet inte.
Det jag vet är att det finns folk som arbetar med undervisning, med vård, med äldrevård, integration, politik, det finns folk som hjälper till i krisdrabbade områden, fritidsledare, det finns dem som berikar andra människors liv genom kultur, allehanda själavårdare, det finns brandmän, barnmorskor, kockar, fn-anställda...
Jag-jag jobbar stenhårt för att få folk att köpa rätt sorts sprit och vin. Då har jag gjort min insats. Det är vad jag brinner för.
Och mitt emot mitt hus ligger en gymnasieskola. De har komvux.
Jag vet faktiskt inte. Vem bestämmer vad som är meningsfullt? Jag vet att enligt den där behovspyramiden så skapas ju nya behov när de gamla mättas. Får man middag varje dag vill man kanske ha efterrätt på lördag och allt det där. Och med det sagt så kan jag ju faktiskt vara den skandinaviska handelsflottans svar på Moder Theresa.
Undrar om det kan kategoriseras som 30 årskris eller om det bara är sunt att fundera? eller om jag faktiskt borde börja skolan igen.
Imorgon ska jag och Frasse gå till Kirseberg, hade jag tänkt. Sedan ska vi lyssna på P3 och kolla om vi blir smarta. Funkar inte det lyssnar vi på Saul Williams och ser om vi blir aggressivt, underfundigt filosofiska. Funkar inte det lyssnar vi nog på Lady Gaga och blir helt jävla dumma i huvet.
Sedan ska jag träna Muay Thai, därefter blir det filmtittande med Anna och Fredde. Två människor som tycks gilla mig trots att jag försörjer mig på att sälja alkohol.
Glöm förresten inte att fynda din Glenfiddich på min båt. 18 års-varianten är lagrad delvis på amerikanska bourbonfat av ek och delvis på Olorosofat som tidigare innehållit Sherry. Detta gör att den först kan upplevas som lite stark, precis som alla andra Glenfiddich (utom 15 års Solera och den 21 åriga som lagrats på karibiska romfat), men likt en barbapappa så är det bara toppen som är smal, därefter rundas den av och blir en av de få whiskys som är både mjuk och komplex. Den är snäll, höjer inte rösten, men den har verkligen något att säga.
Köp den. Det skiljer bara 40 danska från 15 årsvarianten.
tisdag 22 mars 2011
Dags för nytt sponsoravtal
Noterar förresten att våren är här. Eller, ja, om inte annat så är det en irr-vår, en hägring om så önskas. Men förutom vitamin D, tunnare strumpor och en svårförklarad glädje i kroppen så medför den sig en elakartad shoppinglusta. Guuud jag har ju inget att ha på mig! Jag kommer att bli till åtlöje! Jag får stanna inomhus när jag är ledig och när jag ska jobba får jag väl ta taxi till Hyllie (ja, Hyllie) och ta tåget därifrån, lite incognito sådär.
Eller så får jag väl sticka ut och shoppa litta. Vad tror ni om följande dojor?
Att komma hem ska inte vara en schlager.
Det var ingen röd matta utrullad när jag kom hem idag. Det var något ännu bättre: En underskön MJL stod och smög på centralstationen. Jag var så glad att se henne att jag glömde ha ångest över de förvirrade fåren som gick i vägen får mig. Eller gick de överhuvudtaget i vägen? Jag vet inte. Jag tittade på Mia.
Sedan gick vi hem och minglade lite med Yoda och tog en tupplur. Därefter smög vi ut och hyrde tre filmer. Ikväll såg vi Cornelis, något som jag har dragit mig för, för jag var rädd att bli besviken och sur. Det blev jag inte. Jag är en sucker för biopics och med den musiken så kan det ju för fan inte bli fel.
Däremot är det alltid sorgligt att tänka på hans livsöde. Att leva för sin musik, att underhålla, berika folks liv, sprida glädje och samtidigt vara så sorgsen och ensam. Och dö sorgsen och ensam. Som att somna på sin egen fest. Men sålänge som hans musik och hans ord finns kvar så fortsätter festen.
Däremot så är festen på upphällningen här hemma. Eller, nä, det är den inte alls, men den tar snart sovpaus. För jag tycker det är en fest att vara här hemma i frihet. Och imorgon kommer Frasse, världens kramigaste hund! Vi ska mingla hela dagen tänker jag.
För övrigt hade jag nog blivit en ganska usel rockstjärna. Efter sexton hårda dagar på jobb hade jag tänkt festa till det lite. Jag öppnade en flaska Skands Blå Chimpanse, den smakade fantastiskt. Men den var ju så stor. Jag drack halva och bytte sedan till Pepsi Max. På bordet står en stor skål med oätna grillchips och hånskrattar åt mig. Undrar om det är vuxenlivet som kommit smygande?
Sedan gick vi hem och minglade lite med Yoda och tog en tupplur. Därefter smög vi ut och hyrde tre filmer. Ikväll såg vi Cornelis, något som jag har dragit mig för, för jag var rädd att bli besviken och sur. Det blev jag inte. Jag är en sucker för biopics och med den musiken så kan det ju för fan inte bli fel.
Däremot är det alltid sorgligt att tänka på hans livsöde. Att leva för sin musik, att underhålla, berika folks liv, sprida glädje och samtidigt vara så sorgsen och ensam. Och dö sorgsen och ensam. Som att somna på sin egen fest. Men sålänge som hans musik och hans ord finns kvar så fortsätter festen.
Däremot så är festen på upphällningen här hemma. Eller, nä, det är den inte alls, men den tar snart sovpaus. För jag tycker det är en fest att vara här hemma i frihet. Och imorgon kommer Frasse, världens kramigaste hund! Vi ska mingla hela dagen tänker jag.
För övrigt hade jag nog blivit en ganska usel rockstjärna. Efter sexton hårda dagar på jobb hade jag tänkt festa till det lite. Jag öppnade en flaska Skands Blå Chimpanse, den smakade fantastiskt. Men den var ju så stor. Jag drack halva och bytte sedan till Pepsi Max. På bordet står en stor skål med oätna grillchips och hånskrattar åt mig. Undrar om det är vuxenlivet som kommit smygande?
söndag 20 mars 2011
Förnimmelsen av segerns sötma
Kollade lite siffror idag. Änsålänge spöar jag systerskeppet stenhårt i Glenfiddichtävlingen! Najs. Ibland slår de skeptiska ryggradskänslornna lite slint.
Dessutom är jag färdig med Powerpointpresentation 1, med Jim Murray-relaterade informationsetiketter till våra whiskyhyllor, SAMT med det första utkastet till dryckesmeny till Matti och Jennys bröllop. Kompis det går bra nu!
Nu återstår frågan: Vad kan jag hjälpa DIG med? Hör av dig med önskemål, jag har massor med energi...
För övrigt så kommer jag snart hem. Fuck, mand, hvor bliver det nice, som de säger i det HC Andersens hemland.
Rulla ut den röda mattan, värm upp soffan. För nu kommer jag snart.
Dessutom är jag färdig med Powerpointpresentation 1, med Jim Murray-relaterade informationsetiketter till våra whiskyhyllor, SAMT med det första utkastet till dryckesmeny till Matti och Jennys bröllop. Kompis det går bra nu!
Nu återstår frågan: Vad kan jag hjälpa DIG med? Hör av dig med önskemål, jag har massor med energi...
För övrigt så kommer jag snart hem. Fuck, mand, hvor bliver det nice, som de säger i det HC Andersens hemland.
Rulla ut den röda mattan, värm upp soffan. För nu kommer jag snart.
torsdag 17 mars 2011
Falling down.
Falling Down med Michael Douglas är en av de festligaste filmer jag någonsin sett. Den börjar med att han blir sparkad från sitt jobb, fastnar i en varm, jobbig bilkö, får spel, lämnar sin bil och löper amok i stan. Ger sig på allt och alla som stör honom.
Vet inte varför, men jag kom att tänka på honom för en liten stund sedan när jag satt på kontoret och jobbade övertid, samtidigt som några snubbar spelade "fussball" -spel utanför. Ett tag var det nära att jag förvandlades, från familjefar till kallblodig mördare. Jag tror att min kutryggade gestalt, komplett med mager kroppsbyggnad, blek hy och döda ögon hade gjort sig ypperligt i aftonbladets rättegångsrapportering. Sedan hade jag blivit utsläppt och publicerat en dålig bok där jag gnäller på "samhället".
För övrigt anser jag att Karthago antagligen varit förstört länge. Precis som jag.
Men snart ska jag hem!
Vet inte varför, men jag kom att tänka på honom för en liten stund sedan när jag satt på kontoret och jobbade övertid, samtidigt som några snubbar spelade "fussball" -spel utanför. Ett tag var det nära att jag förvandlades, från familjefar till kallblodig mördare. Jag tror att min kutryggade gestalt, komplett med mager kroppsbyggnad, blek hy och döda ögon hade gjort sig ypperligt i aftonbladets rättegångsrapportering. Sedan hade jag blivit utsläppt och publicerat en dålig bok där jag gnäller på "samhället".
För övrigt anser jag att Karthago antagligen varit förstört länge. Precis som jag.
Men snart ska jag hem!
tisdag 15 mars 2011
Ett sista visdomsord till Mia
Någonstans i det stora landet i väst finns det en sur liten gubbe. Hans hår är tovigt, hans näsa är stor. Hans butterhet likaså. Bob Dylan heter han. Såhär sjöng han en gång i landet länge sedan: If not for you my sky would fall, rain would gather too. Without your love i´d be nowhere at all oooooh (långt, utdraget och lidande) what would i do.
Fattar du piken eller? Hoppas du har det bra med mammsen och håll i hatten för nu är det endast en vecka kvar, sen kommer jag hem.
Fattar du piken eller? Hoppas du har det bra med mammsen och håll i hatten för nu är det endast en vecka kvar, sen kommer jag hem.
Ett förtydligande från böljan den blå
Jag är alltså på gott humör. Lite hemlängtan, annars är det tiptop. Jag känner mig tre meter lång. Jag känner mig som om jag skulle kunna äta en kolbit och skita en diamant (det har jag snott nånstans ifrån, minns inte vart), men jag känner mig även trött.
Och jag skulle kunna vandra över glödande kol för en patenterad Miakram, för att få höra min lille pojkes andetag bredvid mig, för att mingla med världens bästa mamma och därmed få min törst efter decent conversation mättad med råge, att gnabbas med min fina pappa, skratta med Kerstin, snacka med Yoda, mysa med Frasse, filosofera med Mats, retas med Anna, ordvitsa med Fredde, sparka och bli sparkad på tillsammans med Rodde, snacka fotboll med Måns, bli retad av brorsan och kolla så allt är bra med min goa svägerska, fika med Oskar och få lust att uträtta stordåd... ja, ni fattar?
Men på gott humör, det är jag. Jag lovar. Man blir kanske bara lite vemodig av att avsluta sin kväll med att printa ut inventeringar efter stängningsdags, vad vet jag?
Men vet ni vad? Bob Dylans Blood on the tracks i lurarna och snart sover jag som ett barn. Och drömmer om mina kära men inte tillräckligt nära
Och jag skulle kunna vandra över glödande kol för en patenterad Miakram, för att få höra min lille pojkes andetag bredvid mig, för att mingla med världens bästa mamma och därmed få min törst efter decent conversation mättad med råge, att gnabbas med min fina pappa, skratta med Kerstin, snacka med Yoda, mysa med Frasse, filosofera med Mats, retas med Anna, ordvitsa med Fredde, sparka och bli sparkad på tillsammans med Rodde, snacka fotboll med Måns, bli retad av brorsan och kolla så allt är bra med min goa svägerska, fika med Oskar och få lust att uträtta stordåd... ja, ni fattar?
Men på gott humör, det är jag. Jag lovar. Man blir kanske bara lite vemodig av att avsluta sin kväll med att printa ut inventeringar efter stängningsdags, vad vet jag?
Men vet ni vad? Bob Dylans Blood on the tracks i lurarna och snart sover jag som ett barn. Och drömmer om mina kära men inte tillräckligt nära
måndag 14 mars 2011
Så kan det gå när inte haspen är på.
Språk i allmänhet och (misstänker jag) svenskan i synnerhet är sprängfyllt med en massa dumma, flåshurtiga ordspråk. Gemensamt många av dem är 1. att när någon "använder dem mot en" blir man jävligt irriterad. 2. De faktiskt brukar stämma ganska bra. 3. Att anledningen till att man blir så jävla irriterad är att de stämmer så jävla bra. Så är det för mig iallafall...
Utan att tråka ut någon med detaljer kan jag konstatera att idag, eller nu, funderar jag på ett par uttryck som summerar saker ganska bra: det är ensamt på toppen. Sök och du skall finna. Liten tuva välter ofta stort lass. Och så bubblaren: sån är livets stora gåta, älska glömma och förlåta. Och till sist, men satan ta mig inte minst: borta bra men hemma bäst.
Det är inte så dramatiskt som det låter. Det handlar bara om den gamla klassikern att vänskap och konkurens är en ganska dålig kombination. Lite som kaviar och apelsinjuice. Men hör och häpna, det handlar även om att om man bara ger sig fan på det så kan man så mycket mer än man tror. Det handlar även om att försöka förstå sina medmänniskor och acceptera att de inte alltid agerar som man tycker att de borde. Det handlar även om prioriteringar och den förlösande, goa känslan av att ha gjort ett val och vara nöjd med det.
Kort sagt: Det handlar om mitt jobb.
Nu är den enda frågan: Varför kan det inte bara vara bra och kul? Varför måste en sak som är bra för mig vara dålig för en annan och därmed för vår relation?
Jag svarar, utan att ha analyserat situationen närmre: Även solen har sina fläckar
Utan att tråka ut någon med detaljer kan jag konstatera att idag, eller nu, funderar jag på ett par uttryck som summerar saker ganska bra: det är ensamt på toppen. Sök och du skall finna. Liten tuva välter ofta stort lass. Och så bubblaren: sån är livets stora gåta, älska glömma och förlåta. Och till sist, men satan ta mig inte minst: borta bra men hemma bäst.
Det är inte så dramatiskt som det låter. Det handlar bara om den gamla klassikern att vänskap och konkurens är en ganska dålig kombination. Lite som kaviar och apelsinjuice. Men hör och häpna, det handlar även om att om man bara ger sig fan på det så kan man så mycket mer än man tror. Det handlar även om att försöka förstå sina medmänniskor och acceptera att de inte alltid agerar som man tycker att de borde. Det handlar även om prioriteringar och den förlösande, goa känslan av att ha gjort ett val och vara nöjd med det.
Kort sagt: Det handlar om mitt jobb.
Nu är den enda frågan: Varför kan det inte bara vara bra och kul? Varför måste en sak som är bra för mig vara dålig för en annan och därmed för vår relation?
Jag svarar, utan att ha analyserat situationen närmre: Även solen har sina fläckar
lördag 12 mars 2011
Som Pearl Jam sade
I´m still alive. Blåsväder, jobb och utvecklingssamtal till trots. Inte ens helt sprängd, trots att vi hade sjukt mycket att göra. Tänk att orden "vi satsar på dig" kan ge så mycket energi när det kommer från rätt person...
Men den största nyheten är trots allt att MJL, eller DraktämjarJansson, som hon även kallas, lyckades locka Yoda, universums suraste fjäderfä, att sitta på hennes finger en lång stund. Jag saluterar dem båda två. Och saknar dem.
Ringde förresten mins son idag. "Vill du prata med pappa?" frågade hon. "Nä tack" svarade han glatt. Free will´s a bitch.
Nu ska jag ner och träna. Kraftedme, som de säger i det förlovade landet. Måste ju se svulstig och snygg ut på PAPPSENS BRÖLLOP!!!
Pussar och kramar från eran man utanför Havana.
Men den största nyheten är trots allt att MJL, eller DraktämjarJansson, som hon även kallas, lyckades locka Yoda, universums suraste fjäderfä, att sitta på hennes finger en lång stund. Jag saluterar dem båda två. Och saknar dem.
Ringde förresten mins son idag. "Vill du prata med pappa?" frågade hon. "Nä tack" svarade han glatt. Free will´s a bitch.
Nu ska jag ner och träna. Kraftedme, som de säger i det förlovade landet. Måste ju se svulstig och snygg ut på PAPPSENS BRÖLLOP!!!
Pussar och kramar från eran man utanför Havana.
fredag 11 mars 2011
Förnimmelsen av ett fiasko
Jag har länge gått runt med en konstig känsla i magen. Ett tag trodde jag att jag var gravid; såg med skräckblandad förtjusning mig själv i pösiga snickarbyxor, rosiga kinder, mumsandes på en 900 grams hamburgare med rå lök och apelsinmarmelad, elle vad det nu skulle vara för cravings... Men förnuftet sade mig att så nog inte var fallet. Sedan insåg jag, något var fel, djupt fel och jag tror jag vet vad det är. Jag tror att Glenfiddichtävlingen håller på att rinna mig ur händerna. Fuuuuck. det får inte hända. Måste vinna...måste... Undrar vad fan jag ska göra?
För övrigt gungar båten för närvarande som en liten badanka på atlanten. Småstörigt, för det fuckar upp mina träningsplaner för kvällen. Lyckligtvis har jag min Generation Kill-dvd som tröstpris, men jag känner ändå att jag hade behövt litta wörkout...
Ska vi prata om Japan? Eller ska vi bara konstatera att det mänskliga släktet fortsätter utsättas för hårda prövningar? ett som är säkert är att många domedagsprofeter för något att prata om. Däremot hörde jag något om att större delen av Japans lokaltrafik är igång igen. Om det stämmer så bevisar det ju att de ansvariga för den skandinaviska lokaltrafiken kanske inte är så talangfulla som jag trodde. I Sverige kan man ju inte lita på att tågen går ens de närmsta veckorna efter att en tågvärd haft huvudvärk på sträckan Tyringe-Helsingborg.
En annan sak jag inte behöver nämna är antagligen att jag saknar mina nära och kära... Fast jag tror de ska vara glada att de slipper vara här nu och det är jag också, för sjösjuka och heltäckningsmatta i en liten sjömanskabin låter som en dödens cocktail.
Och imorgon ska jag ha medarbetarutvecklingssamtal med min chef/guru. Ska man vara orolig? Jag har ju inte skolkat och jag tror jag har skött läxorna hyfsat, men man vet ju aldrig... Blir spännande. Det enda som inte är spännande är att vi ska ha samtalet efter arbetstid, på den dagen då vi slutar tidigt. Skönt å andra sidan att ha någonting att spela martyr över.
OCH NU STARTAR ALLSVENSKAN SNART!!! Med allt vad det innebär av hopp, förtvivlan, förfrusen röv, stressmage, ångest, ilska och gränslös kärlek.
Nä nu ska jag inte tråka ut er med mina meningslösa funderingar mer. Jag går in på kabinen och löser korsord. Tack Mia! Älskar dig!
Hejdå. Era jekla ägg.
För övrigt gungar båten för närvarande som en liten badanka på atlanten. Småstörigt, för det fuckar upp mina träningsplaner för kvällen. Lyckligtvis har jag min Generation Kill-dvd som tröstpris, men jag känner ändå att jag hade behövt litta wörkout...
Ska vi prata om Japan? Eller ska vi bara konstatera att det mänskliga släktet fortsätter utsättas för hårda prövningar? ett som är säkert är att många domedagsprofeter för något att prata om. Däremot hörde jag något om att större delen av Japans lokaltrafik är igång igen. Om det stämmer så bevisar det ju att de ansvariga för den skandinaviska lokaltrafiken kanske inte är så talangfulla som jag trodde. I Sverige kan man ju inte lita på att tågen går ens de närmsta veckorna efter att en tågvärd haft huvudvärk på sträckan Tyringe-Helsingborg.
En annan sak jag inte behöver nämna är antagligen att jag saknar mina nära och kära... Fast jag tror de ska vara glada att de slipper vara här nu och det är jag också, för sjösjuka och heltäckningsmatta i en liten sjömanskabin låter som en dödens cocktail.
Och imorgon ska jag ha medarbetarutvecklingssamtal med min chef/guru. Ska man vara orolig? Jag har ju inte skolkat och jag tror jag har skött läxorna hyfsat, men man vet ju aldrig... Blir spännande. Det enda som inte är spännande är att vi ska ha samtalet efter arbetstid, på den dagen då vi slutar tidigt. Skönt å andra sidan att ha någonting att spela martyr över.
OCH NU STARTAR ALLSVENSKAN SNART!!! Med allt vad det innebär av hopp, förtvivlan, förfrusen röv, stressmage, ångest, ilska och gränslös kärlek.
Nä nu ska jag inte tråka ut er med mina meningslösa funderingar mer. Jag går in på kabinen och löser korsord. Tack Mia! Älskar dig!
Hejdå. Era jekla ägg.
Lunka po´
När man har ett jobb med väldigt intränade rutiner, ett monotont jobb, if you will, och det plötsligt händer något annorlunda, t ex ett par dagar på Lindövarvet på den fynska tundran, så slår verkligheten tillbaka med full kraft. En endaste kväll har vi seglat med passagerare och det känns redan som om jag har blivit dränerad på både blod, luft och mod. Kan ju förstås ha och göra med att det var helt dött igår och jag var på väg att gråta av tristess redan klockan 7, vad vet jag...
Annars är det skönt med bekräftelser på att världen är en härlig plats: De mänskliga katastroferna aqvlöser/överlappar varandra. Är det inte krig, inbördeskrig eller terror så är det naturkatastrofer både här och där.
Den enda trösten är att det skapar en viss spänning: I vilken skepnad kommer apokalypsen? En sak är säker, sålänge som det händer så mycket skit, både med miljö och människor så tänker inte jag bekymra mig för huruvida olivolja framkallar cancer eller att man blir dum av rockmusik...
Take cover
Annars är det skönt med bekräftelser på att världen är en härlig plats: De mänskliga katastroferna aqvlöser/överlappar varandra. Är det inte krig, inbördeskrig eller terror så är det naturkatastrofer både här och där.
Den enda trösten är att det skapar en viss spänning: I vilken skepnad kommer apokalypsen? En sak är säker, sålänge som det händer så mycket skit, både med miljö och människor så tänker inte jag bekymra mig för huruvida olivolja framkallar cancer eller att man blir dum av rockmusik...
Take cover
onsdag 9 mars 2011
Ko Lumbus
Ni vet ibland när man vaknar till mitt i natten och har lite svårt att orientera sig? Inte vet åt vilket håll dörren ligger osv...
Så har jag det nu. Imorse seglade vi ifrån Odense. Vi måste testköra båten och vi ska vara i Köpenhamn kl 9 imorgon. Runt om oss enbart hav. Mysigt, men gravt förvirrande. Telefonmottagning kan man glömma.
Annars har det varit ett par annorlunda dagar, som började med att jag steg upp kvart över två i måndags morse, var i Odense halv sju och satt redo på paragraf 7-kurs mellan åtta och fem. Halv sex sov jag. Klockan sju gick jag ut och åt pizza med min chef. Klockan nio sov jag som en liten gris igen.
Men kursen var intressant: krishantering, vhf-radiodisciplin, träning i att formulera högtalarutkall under stress och filmer foton och mycket snack kring ett par riktigt vidriga färjekatastrofer. Låter kanske lite lillgammalt, men om man tänker på Estonia, Scandinavian Star etc etc så känns det faktiskt jävligt bra att ha koll på säkerheten ombord.
Annars har de märkliga, passagerarlösa dagarna innehållit en fruktansvärd massa datorarbete, lite pyssel, en smula magont, ett danskt värdshus och inte så mycket mer. Och nu sitter jag som sagt här, på böljan den blå och försöker visualisera den danska kartan. Om det kan stämma att vi seglar från Odense, runt Nordsjällands kust och därefter tar sikte på Öresund, ja då måste det betyda att vi är... Till sjöss?
Hursomhelst och allt det där. Visste ni att min lille grabb gick utan blöja hela dagen i söndags? Utan missöden? Det ni...
Nä, om man skulle gå och sätta sig på kontoret och snickra lite på ännu en powerpointpresentation?
Så har jag det nu. Imorse seglade vi ifrån Odense. Vi måste testköra båten och vi ska vara i Köpenhamn kl 9 imorgon. Runt om oss enbart hav. Mysigt, men gravt förvirrande. Telefonmottagning kan man glömma.
Annars har det varit ett par annorlunda dagar, som började med att jag steg upp kvart över två i måndags morse, var i Odense halv sju och satt redo på paragraf 7-kurs mellan åtta och fem. Halv sex sov jag. Klockan sju gick jag ut och åt pizza med min chef. Klockan nio sov jag som en liten gris igen.
Men kursen var intressant: krishantering, vhf-radiodisciplin, träning i att formulera högtalarutkall under stress och filmer foton och mycket snack kring ett par riktigt vidriga färjekatastrofer. Låter kanske lite lillgammalt, men om man tänker på Estonia, Scandinavian Star etc etc så känns det faktiskt jävligt bra att ha koll på säkerheten ombord.
Annars har de märkliga, passagerarlösa dagarna innehållit en fruktansvärd massa datorarbete, lite pyssel, en smula magont, ett danskt värdshus och inte så mycket mer. Och nu sitter jag som sagt här, på böljan den blå och försöker visualisera den danska kartan. Om det kan stämma att vi seglar från Odense, runt Nordsjällands kust och därefter tar sikte på Öresund, ja då måste det betyda att vi är... Till sjöss?
Hursomhelst och allt det där. Visste ni att min lille grabb gick utan blöja hela dagen i söndags? Utan missöden? Det ni...
Nä, om man skulle gå och sätta sig på kontoret och snickra lite på ännu en powerpointpresentation?
lördag 5 mars 2011
Pandoras ask full med bajs
Om man hittar en liten låda som stinker avföring och får höra att det är Sveriges mest populära låda, öppnar man den då? Jag lästa en krönika om gårdagens "debatt" som handlade om bloggare i allmänhet och Kissie i synnerhet.
Jag gav efter för min nyfikenhet. Gick in och skummade lite på kissies blogg. Nu sitter jag här, med en besk smak i gommen, känner mig lite spyfärdig och allvarligt orolig för vår planets framtid. Är det verkligen lönt att oroa sig för klimathot, atomhot, oljebrist, ozonlager och herpes vulgaris när Kissie formar nästa generation vuxna människor? Tror inte det.
Bäst att göra en parkeringsplats av hela jävla nordeuropa.
Jag gav efter för min nyfikenhet. Gick in och skummade lite på kissies blogg. Nu sitter jag här, med en besk smak i gommen, känner mig lite spyfärdig och allvarligt orolig för vår planets framtid. Är det verkligen lönt att oroa sig för klimathot, atomhot, oljebrist, ozonlager och herpes vulgaris när Kissie formar nästa generation vuxna människor? Tror inte det.
Bäst att göra en parkeringsplats av hela jävla nordeuropa.
fredag 4 mars 2011
Livat på Löjten
Idag har jag kapitulerat. För reklamen, konsumtionshetsen, konfirmiteten, ja, allt ont. Vi kör fredagsmys deluxe.
En rejäl sovmorgon, följt av stillsam frukost och trevligt, håglöst lunkande på Ikea, Mff Shopen och Ica Maxi. Nu sitter jag här och väntar på att de hemlagade pizzorna ska bli färdiga. Västerbottenost, mozarella, parmesan, vitlök, parmaskinka, salami, färska champinjoner, svartpeppar och räligt mycket vitlök. En Belhaven Twisted IPA till detta, ackompanjerat av två gamla filmklassiker: Gilbert grape (som eventuellt suger, minns inte) och Seven/ 7even? (se Gilbert Grape).
Därefter blir det litta björnbär och Ottos vaniljglass. Fredagsmys är visst inte så dumt trots allt, speciellt inte om man skippar Let´s Dance, Kronfågels örtmarinerade rövhål och det obligatoriska fredagsgrälet. Det är verkligen inte illa att vara trettio bast...
Dessutom har jag för en gångs skull fått tummarna ur och rört ihop ett försvarligt kärl med musli som jag tar med till båten: boveteflingor,dinkelflingor, havrekärnor, pumpafrön, solroskärnor, sesamfrön, linfrön, torkade blåbär, russin, tranbär, gojibär, hasselnötter och mandel. Kanske har jag glömt nåt.
Men ett är säkert med alla de laxerande ingredienserna så lär det bli en magnifik bajsfestival på båten. Jag gläder mig som ett litet barn,
Gotta go. Stay black
En rejäl sovmorgon, följt av stillsam frukost och trevligt, håglöst lunkande på Ikea, Mff Shopen och Ica Maxi. Nu sitter jag här och väntar på att de hemlagade pizzorna ska bli färdiga. Västerbottenost, mozarella, parmesan, vitlök, parmaskinka, salami, färska champinjoner, svartpeppar och räligt mycket vitlök. En Belhaven Twisted IPA till detta, ackompanjerat av två gamla filmklassiker: Gilbert grape (som eventuellt suger, minns inte) och Seven/ 7even? (se Gilbert Grape).
Därefter blir det litta björnbär och Ottos vaniljglass. Fredagsmys är visst inte så dumt trots allt, speciellt inte om man skippar Let´s Dance, Kronfågels örtmarinerade rövhål och det obligatoriska fredagsgrälet. Det är verkligen inte illa att vara trettio bast...
Dessutom har jag för en gångs skull fått tummarna ur och rört ihop ett försvarligt kärl med musli som jag tar med till båten: boveteflingor,dinkelflingor, havrekärnor, pumpafrön, solroskärnor, sesamfrön, linfrön, torkade blåbär, russin, tranbär, gojibär, hasselnötter och mandel. Kanske har jag glömt nåt.
Men ett är säkert med alla de laxerande ingredienserna så lär det bli en magnifik bajsfestival på båten. Jag gläder mig som ett litet barn,
Gotta go. Stay black
torsdag 3 mars 2011
Fuckadilly doodledoo
När jag var yngre hatade jag tisdagar och torsdagar. Aldrig gympa iskolan, ingen fotbollsträning, men däremot alltid matte, tyska och typ marschdrillning på trombon.
Nu har jag lärt mig att gilla torsdagar: Thaiboxning på eftermiddagen, slicka såren och på fredag kommer Charlie. Så därför känner jag mig kanske inte inte 100% nöjd med att jag fortfarande är förkyld, så jag antagligen missar träningen igen och dessutom har Charlie maginfluensa. Stackars liten. Och stackars hans pappa, för nu är det tveksamt om han kan komma hit i helgen. Hoppas han blir frisk.
Annars har vi en spännande torsdagsaktivitet på gång här på Löjten: Yodas flygskola. Bäva månde väggarna, för nu ska den lille sure jågeln ut och motionera. Skall be om att få återkomma med mer info. Under tiden lägger jag in lite mer musik i datorn. För det är kuuuuul.
Nu har jag lärt mig att gilla torsdagar: Thaiboxning på eftermiddagen, slicka såren och på fredag kommer Charlie. Så därför känner jag mig kanske inte inte 100% nöjd med att jag fortfarande är förkyld, så jag antagligen missar träningen igen och dessutom har Charlie maginfluensa. Stackars liten. Och stackars hans pappa, för nu är det tveksamt om han kan komma hit i helgen. Hoppas han blir frisk.
Annars har vi en spännande torsdagsaktivitet på gång här på Löjten: Yodas flygskola. Bäva månde väggarna, för nu ska den lille sure jågeln ut och motionera. Skall be om att få återkomma med mer info. Under tiden lägger jag in lite mer musik i datorn. För det är kuuuuul.
onsdag 2 mars 2011
Indiana Jones är bullshit...
Arkeologi är inte så sexigt som vissa Spielbergfilmer vill göra gällande. Det vet jag, för jag håller på att lägga in alla mina cd-skivor i datorn. Det är inte kul. Inte kul alls. Varför har man skaffat så jävla många skivor för och varför i helvete måste det vara så tråkigt att lägga in dem i datorn för? Frågor som jag ställer mig nu när jag sitter vid käksbordet, med Yoda som mitt enda vittne och lägger in skiva efter skiva. Gravediggaz- Check, Iron Maiden- Check, Monica Zetterlund- Check. Hohojaja.
Förresten fick jag en ljuvlig överraskning i mailen häromdagen: Jag skulle åkt på teambuilding i Odense på tisdag kl 2, men nu får jag istället äran att inleda arbetspasset med en säkerhetskurs, också den i Odense, på måndag, klockan 8 på morgonen. Hur i helvete tar man sig till Odense i tid för att påbörja en kurs kl 8? Bör jag åka redan nu? Troligtvis...
Förresten fick jag en ljuvlig överraskning i mailen häromdagen: Jag skulle åkt på teambuilding i Odense på tisdag kl 2, men nu får jag istället äran att inleda arbetspasset med en säkerhetskurs, också den i Odense, på måndag, klockan 8 på morgonen. Hur i helvete tar man sig till Odense i tid för att påbörja en kurs kl 8? Bör jag åka redan nu? Troligtvis...
Den gamles rustning
Den gamle och fegheten
Jag är till åren kommen, grånad, vek och överhuvudtaget ingen rebell. Det märkte jag idag när jag hasade mig in i etonbutiken för att hämta min läckra skjorta. Skulle bara prova den först, sedan var den min. Och- Det var ju en jävla clownskjorta för fan. Jag är för feg och för gammal för att klara av den. jag såg ut som Willy Wonkas systerson en mulen oktoberdag, alls ingen fräsig bröllopsprisse. Bara att acceptera. Sedan gick jag till Dressman och köpte en gubbgördel istället.
Näää jag hittade en annan, som jag älskar djupt och passionerat, men känner mig ändå lite förnedrad av dum/dummare-skjortans tvärrandiga libido.
Annars är det en sann fröjd att handla i denna butik, där två relativt identiska män huserar. Jag tror aldrig någonsin att jag sett några andra försäljare som hyser en sådan kärlek till sin produkt. Och det smittar av sig, men dock inte såpass att jag köper clownskjortan. Matti, den är din, om du törs. Ska jag lägga undan den?
Dagen innan var det middagstime med Malmös svar påThe Beckhams, Fredde och Anna. Mina minnen från kvällen är lite suddiga eftersom de två alltid är så tjusiga att det är svårt att tänka på annat.
Men lite minns jag: Vi var på Metro, som inte är Tempo, eller möjligtvis Retro som jag hade fått för mig. Mina vänner (MJL var givetvis där och representerade den lite vackrare sidan av hushållet) började omedelbart konspirera mot mig genom att beställa samma varmrätt: lammrostbiff, medans jag visade lite mer Nåid-Samisk fingerspitzgefuhl och beställde en älgfärspannbiff med potatismos, lingon och en del annat gott. Givetvis var min beställning den riktiga, som det anstår en schaman.
Sedan var det dags för efterrätt och ännu en gång envisades mina tre fiender med att beställa samma sak: ett litet mobbat päron med ingefärssmak. Som den mogna trettio-plussare jag är beställde jag en maskulin marängsviss. Föga anade jag att det skulle vara en fyrakilos maräng med två kilo glass till. Jag mår fortfarande lite illa när jag tänker på det.
Maten var inte dum alls. Kanske inte orgasmisk, men helt klart godkänd. Sällskapet var desto bättre, trots matkonspirationen. Det är skönt att ha goda vänner som man kan försumma större delen av tiden. Hoppas de minns mig nästa gång jag har tid att mingla med dem.
Sååå för att sammanfatta de gångna dagarna med betyg 1-5
Metro - 3
Anna och Fredde -5
Eton -5
Pastan jag lagade åt mig själv idag -1,5
Lägga in all sin musik på datorn -1
Näää jag hittade en annan, som jag älskar djupt och passionerat, men känner mig ändå lite förnedrad av dum/dummare-skjortans tvärrandiga libido.
Annars är det en sann fröjd att handla i denna butik, där två relativt identiska män huserar. Jag tror aldrig någonsin att jag sett några andra försäljare som hyser en sådan kärlek till sin produkt. Och det smittar av sig, men dock inte såpass att jag köper clownskjortan. Matti, den är din, om du törs. Ska jag lägga undan den?
Dagen innan var det middagstime med Malmös svar påThe Beckhams, Fredde och Anna. Mina minnen från kvällen är lite suddiga eftersom de två alltid är så tjusiga att det är svårt att tänka på annat.
Men lite minns jag: Vi var på Metro, som inte är Tempo, eller möjligtvis Retro som jag hade fått för mig. Mina vänner (MJL var givetvis där och representerade den lite vackrare sidan av hushållet) började omedelbart konspirera mot mig genom att beställa samma varmrätt: lammrostbiff, medans jag visade lite mer Nåid-Samisk fingerspitzgefuhl och beställde en älgfärspannbiff med potatismos, lingon och en del annat gott. Givetvis var min beställning den riktiga, som det anstår en schaman.
Sedan var det dags för efterrätt och ännu en gång envisades mina tre fiender med att beställa samma sak: ett litet mobbat päron med ingefärssmak. Som den mogna trettio-plussare jag är beställde jag en maskulin marängsviss. Föga anade jag att det skulle vara en fyrakilos maräng med två kilo glass till. Jag mår fortfarande lite illa när jag tänker på det.
Maten var inte dum alls. Kanske inte orgasmisk, men helt klart godkänd. Sällskapet var desto bättre, trots matkonspirationen. Det är skönt att ha goda vänner som man kan försumma större delen av tiden. Hoppas de minns mig nästa gång jag har tid att mingla med dem.
Sååå för att sammanfatta de gångna dagarna med betyg 1-5
Metro - 3
Anna och Fredde -5
Eton -5
Pastan jag lagade åt mig själv idag -1,5
Lägga in all sin musik på datorn -1
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)