Rappakalja

När man inte har så mycket vettigt att säga känns det ibland mer humant att bespara folk sina funderingar. Där har ni anledningen till att jag legat lågt på bloggfronten ett tag.
Men nu är jag tillbaks. Håller på att vänja mig vid barnfri lägenhet efter fyra härliga Charliedagar. Det känns tomt här, det kan man inte förneka, men vi har haft det fint. Vi har sett Aristocats minst femton gånger, varit i Kungsparken och matat ankor, varit på Lantbruksmässan med farmor. Den mässan förtjänar egentligen en hel roman, men jag nöjer mig med att säga att det var en...ny upplevelse. Inte ofta man får chansen att se så många hardcore rödnackar på samma gång, det kändes som om vi hade blivit beamade till en rodeo i Kentucky, eller möjligtvis tagit bussen till Burlöv Center. Men Charlie gillade det, han klappade en ko, en kalv och en häst, matade en gris, fick provsitta en massa traktorer och allra bäst: han fick en miniatyrundulat i hårdplast av sin farmor. Den sover han med nu. Han säger att den är lurig. Han älskar den.

Men nu är det alltså tomt på barn i lyan och jag och MJL har käkat indiskt och därefter ostbricka och fått vår finkulturella törst stillad med gråvädersrullen "The other guys", är helt flippad och sjukt rolig.

Andra filmer vi har sett i veckan: Cornelis, fast det har jag väl sagt. The last exorcism, fast det har jag väl också sagt, samt den danska, gravt deprimende fängelsefilmen R, tillsammans med Anna och Fredde. Möjligt att jag sagt det mer, jag börjar ju bli lite till åren och förvirrad.

Nu väntar en vecka med friskintyg för sjömän, ett syntest, städning, hård träning och en desperat jakt på en biljett till torsdagen Raekwonspelning på Babel. Den får jag fanimej inte missa!

Sedan är det plötsligt fredag, Charlie kommer, på lördag är det bröllop!!! Jag väntar med spänning på att se vad som händer. Kommer min far att stå med svettblank panna och darrande underläpp? Kommer Akropolis-tsatsikin smaka bra? Blir det några bra tal? Kommer de att vara fina? Klart de kommer! Och sist, men inte minst, kommer Kerstin att förvandlas från en behaglig, förtjusande person till en ond, sadistisk styvmor? troligtvis inte, men det hade funnits en fördel med det: Jag hade kunnat skriva en gråtmild självbiografi... Skitsamma, jag får väl hålla till godo med den Kerstin jag redan känner; en vis extramorsa och en god vän. Inte helt fel det heller. Får väl skriva en bok om fågelskådning istället.