onsdag 2 mars 2011

Den gamle och fegheten

Jag är till åren kommen, grånad, vek och överhuvudtaget ingen rebell. Det märkte jag idag när jag hasade mig in i etonbutiken för att hämta min läckra skjorta. Skulle bara prova den först, sedan var den min. Och- Det var ju en jävla clownskjorta för fan. Jag är för feg och för gammal för att klara av den. jag såg ut som Willy Wonkas systerson en mulen oktoberdag, alls ingen fräsig bröllopsprisse. Bara att acceptera. Sedan gick jag till Dressman och köpte en gubbgördel istället.
Näää jag hittade en annan, som jag älskar djupt och passionerat, men känner mig ändå lite förnedrad av dum/dummare-skjortans tvärrandiga libido.
Annars är det en sann fröjd att handla i denna butik, där två relativt identiska män huserar. Jag tror aldrig någonsin att jag sett några andra försäljare som hyser en sådan kärlek till sin produkt. Och det smittar av sig, men dock inte såpass att jag köper clownskjortan. Matti, den är din, om du törs. Ska jag lägga undan den?

Dagen innan var det middagstime med Malmös svar påThe Beckhams, Fredde och Anna. Mina minnen från kvällen är lite suddiga eftersom de två alltid är så tjusiga att det är svårt att tänka på annat.
Men lite minns jag: Vi var på Metro, som inte är Tempo, eller möjligtvis Retro som jag hade fått för mig. Mina vänner (MJL var givetvis där och representerade den lite vackrare sidan av hushållet) började omedelbart konspirera mot mig genom att beställa samma varmrätt: lammrostbiff, medans jag visade lite mer Nåid-Samisk fingerspitzgefuhl och beställde en älgfärspannbiff med potatismos, lingon och en del annat gott. Givetvis var min beställning den riktiga, som det anstår en schaman.
Sedan var det dags för efterrätt och ännu en gång envisades mina tre fiender med att beställa samma sak: ett litet mobbat päron med ingefärssmak. Som den mogna trettio-plussare jag är beställde jag en maskulin marängsviss. Föga anade jag att det skulle vara en fyrakilos maräng med två kilo glass till. Jag mår fortfarande lite illa när jag tänker på det.
Maten var inte dum alls. Kanske inte orgasmisk, men helt klart godkänd. Sällskapet var desto bättre, trots matkonspirationen. Det är skönt att ha goda vänner som man kan försumma större delen av tiden. Hoppas de minns mig nästa gång jag har tid att mingla med dem.


Sååå för att sammanfatta de gångna dagarna med betyg 1-5

Metro - 3
Anna och Fredde -5
Eton -5
Pastan jag lagade åt mig själv idag -1,5
Lägga in all sin musik på datorn -1

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar