Det var ingen röd matta utrullad när jag kom hem idag. Det var något ännu bättre: En underskön MJL stod och smög på centralstationen. Jag var så glad att se henne att jag glömde ha ångest över de förvirrade fåren som gick i vägen får mig. Eller gick de överhuvudtaget i vägen? Jag vet inte. Jag tittade på Mia.
Sedan gick vi hem och minglade lite med Yoda och tog en tupplur. Därefter smög vi ut och hyrde tre filmer. Ikväll såg vi Cornelis, något som jag har dragit mig för, för jag var rädd att bli besviken och sur. Det blev jag inte. Jag är en sucker för biopics och med den musiken så kan det ju för fan inte bli fel.
Däremot är det alltid sorgligt att tänka på hans livsöde. Att leva för sin musik, att underhålla, berika folks liv, sprida glädje och samtidigt vara så sorgsen och ensam. Och dö sorgsen och ensam. Som att somna på sin egen fest. Men sålänge som hans musik och hans ord finns kvar så fortsätter festen.
Däremot så är festen på upphällningen här hemma. Eller, nä, det är den inte alls, men den tar snart sovpaus. För jag tycker det är en fest att vara här hemma i frihet. Och imorgon kommer Frasse, världens kramigaste hund! Vi ska mingla hela dagen tänker jag.
För övrigt hade jag nog blivit en ganska usel rockstjärna. Efter sexton hårda dagar på jobb hade jag tänkt festa till det lite. Jag öppnade en flaska Skands Blå Chimpanse, den smakade fantastiskt. Men den var ju så stor. Jag drack halva och bytte sedan till Pepsi Max. På bordet står en stor skål med oätna grillchips och hånskrattar åt mig. Undrar om det är vuxenlivet som kommit smygande?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar