Jag såg just en rysare. I teorin älskar jag rysare. I praktiken blir jag grymt besviken 99 gånger av 100 och de gånger jag inte blir besviken; då blir jag ju rädd! Så var fallet idag. Iallafall i början. Vi såg The last exorcism. Den började ganska lovande, fortsatta riktigt, riktigt bra och slutade dåligt. En okej dag på jobbet, med andra ord.
Annars har det varit en nice dag. Underbart att vakna i sin egen säng och se MJL´s ansikte, att äta frukost i lugn och ro, läsa om det senaste eländet i Sydsvenskan, ha en mysig dag med världens bästa vovve. Dessutom har jag minglat med min coola farsa. Vi var nere i Västra Hamnen med Frasse och sedan fikade vi, snackade lite musik och mådde som prinsar. Kul att se att min Pappa har det så bra. Tror inte Burran är helt oskyldig där...
Förresten så berättade jag för Mia igår om en liten existentiell kris jag har haft, eller har, då och då. Faktum är att mitt yrke, det jag försörjer mig på, engagerar mig i och fördriver mer än halva min tid på, är att sälja sprit till folk. Om det inte är moraliskt förkastligt så är det iallafall meningslöst. Eller, ja, det är ju meningsfullt för dem som tjänar på det, jag är säker på...så meningslöst är det kanske inte, jag vet inte.
Det jag vet är att det finns folk som arbetar med undervisning, med vård, med äldrevård, integration, politik, det finns folk som hjälper till i krisdrabbade områden, fritidsledare, det finns dem som berikar andra människors liv genom kultur, allehanda själavårdare, det finns brandmän, barnmorskor, kockar, fn-anställda...
Jag-jag jobbar stenhårt för att få folk att köpa rätt sorts sprit och vin. Då har jag gjort min insats. Det är vad jag brinner för.
Och mitt emot mitt hus ligger en gymnasieskola. De har komvux.
Jag vet faktiskt inte. Vem bestämmer vad som är meningsfullt? Jag vet att enligt den där behovspyramiden så skapas ju nya behov när de gamla mättas. Får man middag varje dag vill man kanske ha efterrätt på lördag och allt det där. Och med det sagt så kan jag ju faktiskt vara den skandinaviska handelsflottans svar på Moder Theresa.
Undrar om det kan kategoriseras som 30 årskris eller om det bara är sunt att fundera? eller om jag faktiskt borde börja skolan igen.
Imorgon ska jag och Frasse gå till Kirseberg, hade jag tänkt. Sedan ska vi lyssna på P3 och kolla om vi blir smarta. Funkar inte det lyssnar vi på Saul Williams och ser om vi blir aggressivt, underfundigt filosofiska. Funkar inte det lyssnar vi nog på Lady Gaga och blir helt jävla dumma i huvet.
Sedan ska jag träna Muay Thai, därefter blir det filmtittande med Anna och Fredde. Två människor som tycks gilla mig trots att jag försörjer mig på att sälja alkohol.
Glöm förresten inte att fynda din Glenfiddich på min båt. 18 års-varianten är lagrad delvis på amerikanska bourbonfat av ek och delvis på Olorosofat som tidigare innehållit Sherry. Detta gör att den först kan upplevas som lite stark, precis som alla andra Glenfiddich (utom 15 års Solera och den 21 åriga som lagrats på karibiska romfat), men likt en barbapappa så är det bara toppen som är smal, därefter rundas den av och blir en av de få whiskys som är både mjuk och komplex. Den är snäll, höjer inte rösten, men den har verkligen något att säga.
Köp den. Det skiljer bara 40 danska från 15 årsvarianten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar