Förnimmelsen av ett fiasko

Jag har länge gått runt med en konstig känsla i magen. Ett tag trodde jag att jag var gravid; såg med skräckblandad förtjusning mig själv i pösiga snickarbyxor, rosiga kinder, mumsandes på en 900 grams hamburgare med rå lök och apelsinmarmelad, elle vad det nu skulle vara för cravings... Men förnuftet sade mig att så nog inte var fallet. Sedan insåg jag, något var fel, djupt fel och jag tror jag vet vad det är. Jag tror att Glenfiddichtävlingen håller på att rinna mig ur händerna. Fuuuuck. det får inte hända. Måste vinna...måste... Undrar vad fan jag ska göra?

För övrigt gungar båten för närvarande som en liten badanka på atlanten. Småstörigt, för det fuckar upp mina träningsplaner för kvällen. Lyckligtvis har jag min Generation Kill-dvd som tröstpris, men jag känner ändå att jag hade behövt litta wörkout...

Ska vi prata om Japan? Eller ska vi bara konstatera att det mänskliga släktet fortsätter utsättas för hårda prövningar? ett som är säkert är att många domedagsprofeter för något att prata om. Däremot hörde jag något om att större delen av Japans lokaltrafik är igång igen. Om det stämmer så bevisar det ju att de ansvariga för den skandinaviska lokaltrafiken kanske inte är så talangfulla som jag trodde. I Sverige kan man ju inte lita på att tågen går ens de närmsta veckorna efter att en tågvärd haft huvudvärk på sträckan Tyringe-Helsingborg.

En annan sak jag inte behöver nämna är antagligen att jag saknar mina nära och kära... Fast jag tror de ska vara glada att de slipper vara här nu och det är jag också, för sjösjuka och heltäckningsmatta i en liten sjömanskabin låter som en dödens cocktail.

Och imorgon ska jag ha medarbetarutvecklingssamtal med min chef/guru. Ska man vara orolig? Jag har ju inte skolkat och jag tror jag har skött läxorna hyfsat, men man vet ju aldrig... Blir spännande. Det enda som inte är spännande är att vi ska ha samtalet efter arbetstid, på den dagen då vi slutar tidigt. Skönt å andra sidan att ha någonting att spela martyr över.

OCH NU STARTAR ALLSVENSKAN SNART!!! Med allt vad det innebär av hopp, förtvivlan, förfrusen röv, stressmage, ångest, ilska och gränslös kärlek.

Nä nu ska jag inte tråka ut er med mina meningslösa funderingar mer. Jag går in på kabinen och löser korsord. Tack Mia! Älskar dig!

Hejdå. Era jekla ägg.