måndag 19 september 2011

fredag 16 september 2011

De berömda marginalerna

När en sportkommentator inte har något innovativt att säga brukar de snacka om de berömda marginalerna. Stolpe ut/in, bollar som studsar rätt eller fel på en motståndares ben osv. Att dessa marginaler kan påverka så mycket, vara skillnad mellan lycka och sorg. att även om man gör en fantastisk match så kan det gå åt helvete.
Och värst blir det ju så klart om man gör som Mff mot Az Alkmaar igår, har lite oflyt med de berömda marginalerna, hamnar i underläge och kukar ur fullständigt.

Synd att detta i många fall är så enkelt att applicera på verkliga livet. Man behöver inte vara född till fuckup för att hamna snett, oavsett på vilket sätt det är man hamnar snett.
Och man behöver inte växa upp i otrygga, kärlekslösa förhållanden för att det ska gå dåligt för en.
En klassiker när man var yngre och det var någon unge som var lite störig var ju att de vuxna sade "han har det inte så lätt hemma, vet du..." eller liknande.
Och det är klart, om man växer upp och det enda man får lära sig från dag ett är att man inte duger, att det är oroligt runt omkring en, att man blir utsatt för det ena eller det andra, då är ju risken stor att man inte blir särskilt stabil som person.

Men tro mig: Du kan växa upp på ett moln, uppfostrad av gud fader själv, gödslas med kärlek som en jävla solros, du kan ha alla de rätta förutsättningarna och själv vara född med ett hjärta av guld; ett par felaktiga beslut, och de förbannade jävla marginalerna emot dig, så kan det gå fullständigt åt helvete iallafall.

Jag var på begravning idag. En liten kille, uppfostrad av två fantastiska människor, en rolig liten kille, som jag tyckte om sist jag träffade honom och som jag tror jag hade tyckt om idag med, om han fanns kvar. En kille som haft marginalerna emot sig och trots detta fått massor av stöd av sina föräldrar. men det gick inte och nu är han borta.

Att då öppna tidning efter tidning och läsa om detta, känns som ett hån, mot honom och mot hans familj. Det enda det står om är hur kriminell han var och vilka bovar han umgicks med, så att du och jag kan skaka på huvudet, tänka att vi inte behöver oroa oss, för den här grabben "hade ju säkert gjort något..." och det har vi ju inte gjort.
Så därför kan vi bläddra fram till nöjessidorna istället och om vi har riktig tur står där något om Carolas nya kille, så vi kan drömma oss bort till en plats där allt är lugnt, tryggt och hjärndött.
Tills det är våran egen son som hamnar snett och vi tvingas inse att det är människor det handlar om. Och inte nödvändigtvis dåliga människor.
Den här killen var tonåring. Ett barn. Oavsett vad någon tycker att han hade gjort så hade han inte gjort sig förtjänt av att bli mördad.

Vila i frid --------. Hoppas du finner frid och hoppas verkligen att dina föräldrar gör det också, i sinom tid.
Oavsett vad fan det står i tidningen.r

Freedom of Choice.

Bara för att följa upp mitt gnäll om det danska valet: Sossarna vann. Och nu har jag ju endast facebook som källa här, men bland mina danska facebookvänner är det INTE EN ENDA av dem som kommenterat valet, som inte kommit med antingen en domedagsprofetia, gnäll, spytt galla över Danmark och dess invånare, eller nämnt något om att nu är vem som helst välkommen in i Danmark, och det är "vi" som får betala.

Mina enda invändningar: Om alla hatar sossarna, vem är det då som har röstat?  Hur kan det komma sig att det fortfarande sasknas så mycket  sim ett enda frö av saklig kritik, och till sist; Vad i helvete gnäller sjömännen för? För det första verkar de ju inte ens ha röstat och för det andra betalar de ju ingen skatt. Så hur kan det vara "de" som får betala priset för att Danmark inte längre tänker vara officiellt främlingsfientligt?

onsdag 14 september 2011

Bootsy Collins - Bootzilla @ Club Nokia 2011

Och med den här trudelutten önskar jag världen en god natt.

TALKING HEADS

Läste förresten om rättegången mot Peter Mangs imorse. Och ända sedan dess har jag inte kunnat få den här gamla slagdängan ur skallen.

The Specials - Gangsters

En fantastisk låt, men med en sådan video så kan man faktiskt njuta av den även på ljudlöst... Halleluja säger jag

I valet och kvalet.

Det är snart val i Danmark. Gud bevare oss. Jag är inte så insatt i det hela, men jag har hört en hel del danskar snacka om det och i likhet med det senaste svenska valet kan man konstatera att vi Skandinaver tycks vara lite bortskämda med demokratin:

Vi gillar och ogillar politiker, vi kan håna olika politiker för saker som egentligen inte har med politik och göra, vi kan beklaga oss över faktiska eller inbillade missförhållanden och vi kan ge skulden åt såväl politiska block, som yrkesgrupper, folkgrupper eller bara folk mede annan religion.
Vad det däremot inte tycks finnas så stort utrymme för i den folkliga debatten är politiska frågor, konkreta problem/förslag på lösningar och PARTIERNAS ståndpunkter.

Kanske ett par år av sträng militärdiktatur hade kunnat få oss att uppskatta våra demokratiska rättigheter? Vad vet jag?

Danskarna är förresten roliga; de är faktiskt ännu mer extrema än svenskarna när det gäller att se sig själv som världens mittpunkt. Jag tycker det är gulligt. När deras flaggviftande och patriotism är som värst får de mig att tänka på den lilla kattungen i Aristocats, som fräser åt bovarna när faran redan är över.

Men tro nu inte att jag har något emot danskarna, jag har ju faktiskt valt att jobba i Danmark, men med så stora kulturskillnader som det är mellan Sverige och Danmark så undrar man ju hur Jimmie Åkesson kan ha missat att vinkla sin skräckpropaganda mot t ex den rödvita invasionen av Sydskåne.

Förresten så kallar danskarna kolsyrat vatten för "danskvand", visste ni det? Jag tycker det är helt fantastiskt.

måndag 12 september 2011

Vill han kinesa på min soffa?

Den här snubben är begåvad. Han skriver eftertänksamt och roligt. Men jag tror att han bär på en stor ängslan. Jag tror att om han bodde i Malmö skulle han älska Rörsjöstaden.
Jonas Cramby heter han förresten. Han har en blogg på cafe.se om ni vill ha matnyttiga tips om hur ni ska vara och vad ni ska göra.

Nämnde jag att jag inte är ett jävla dugg bättre själv?

jah cure longing for

Förlåt

Jag älskar fortfarande Rörsjöstaden, jag blir bara nervös när folk är så ängsliga. Det får mig att känna att jag inte kämpar hårt nog själv.

Imorgon går jag och köper ett par svåra löparskor, sedan går jag hem, gör min egen korv och dricker mig full på hemmagjord spontanjäst single crop.bärs.

LYSSNANDES TILL ETT MIXTAPE MED FUCKING REBECCA OCH FIONA

Allén eller Solsidan?

I söndags, under ett lekplatsbesök tillsammans med min son, kunde jag inte blunda för det längre. Jag bor inte i någon slags vänsterintellektuell, öppen stadsdel, jag bor på Solsidan.

Därför, en checklist till mig själv inför nästa gång Charlie får lust att gunga:

Urban Jungle-barnvagn. Eller var det Buggaboo?
Barnkläder med konstnärliga, intelligenta referenser till antingen Star Wars eller 8-bitars Nintendo.
Ekobrunch i magen.
Sitta på bänken, ignorera min unge och läsa svår manga på min Ipad.
Jävligt svåra sneakers. Gärna japanska.
Inte säga fixed gear-cykel. Det heter Fixie.
Är det ute med skivväska? Om inte får jag väl leta fram en LP skiva någonstans.
Skaffa nya gaddningar. Det är färgglad full-sleeve de unga vill ha nuförtiden.
Our legacy
Funkar mina allstars fortfarande eller ska det vara Vans nu?

Eller så stannar vi hemma och kollar på tv...

eller så får Mia gå ut med Charlie, jag antar att hon har en Odd Mollyklänning nånstans...

onsdag 7 september 2011

Välkommen till mitt huvud

Så här känns det ibland när jag försöker få struktur på mina tankar

Higher Learning

I ett svårt fall av en hybrid mellan trettioårskris, höstdepression, karriärpanik och bara en allmän känsla av fördumning sökte jag nyligen en del utbildningar.
Jag var sent ute, alla ansökningstider hade redan gått ut och likt den skjutglada gamen i den tecknade Robin Hood, siktade jag på allt jag kunde sikta på.

Jag kom in på två jävligt obskyra kurser. Ska inte trötta ut någon med vad det var för det vet jag knappt själv, men jag fattar alltså inte hur det kan vara så svårt att komma igång? Jag är inte orolig för vare sig kursinnehåll, studietakt eller färgen på mitt pennskrin. Inte heller räds jag att min dator inte ska palla med trycket, då det är två nätbaserade kurser.

Nä.

Jag undrar bara om jag någonsin kommer hitta litteraturlistor, uppgifter och schema.

Känns nämligen inte så. Fucking högskoledjungel. Är det detta som är det verkliga inträdesprovet frågar jag mig.

tisdag 6 september 2011

På ålderns höst

Inte nog med att sommaren tog slut innan den började, jag tror dessutom att jag är gammal nu. Några tecken:

Jag äger två Boomerang-tröjor. Konstaterar att de är lite gubbiga- gillar dem ändå.

Lyssnade på den polska radions symfoniorkester som spelade Paganini och kände att en helt ny värld öppnade sig.

Låter ofta bli att sätta igång tv´n, för det visas mest skräp ändå.

Hade min gamla mattelärare på besök idag (visserligen för att han skulle hjälpa Mia med matten, men ändå). Kände inte ett uns av skräck.

Tyckte att de dryga tusen norska fotbollssupportrarna vi hade ombord på båten igår var jävligt irriterande. Inte för att de var norrmän, utanför att de var högljudda.

Jag unnar mig lyxen att gå den vackraste istället för den snabbaste vägen.

Har inte speciellt mycket hår kvar på huvet.

Gillar ej att vara full.

Tycker att korsord är rolig "hjärngymnastik".