De berömda marginalerna

När en sportkommentator inte har något innovativt att säga brukar de snacka om de berömda marginalerna. Stolpe ut/in, bollar som studsar rätt eller fel på en motståndares ben osv. Att dessa marginaler kan påverka så mycket, vara skillnad mellan lycka och sorg. att även om man gör en fantastisk match så kan det gå åt helvete.
Och värst blir det ju så klart om man gör som Mff mot Az Alkmaar igår, har lite oflyt med de berömda marginalerna, hamnar i underläge och kukar ur fullständigt.

Synd att detta i många fall är så enkelt att applicera på verkliga livet. Man behöver inte vara född till fuckup för att hamna snett, oavsett på vilket sätt det är man hamnar snett.
Och man behöver inte växa upp i otrygga, kärlekslösa förhållanden för att det ska gå dåligt för en.
En klassiker när man var yngre och det var någon unge som var lite störig var ju att de vuxna sade "han har det inte så lätt hemma, vet du..." eller liknande.
Och det är klart, om man växer upp och det enda man får lära sig från dag ett är att man inte duger, att det är oroligt runt omkring en, att man blir utsatt för det ena eller det andra, då är ju risken stor att man inte blir särskilt stabil som person.

Men tro mig: Du kan växa upp på ett moln, uppfostrad av gud fader själv, gödslas med kärlek som en jävla solros, du kan ha alla de rätta förutsättningarna och själv vara född med ett hjärta av guld; ett par felaktiga beslut, och de förbannade jävla marginalerna emot dig, så kan det gå fullständigt åt helvete iallafall.

Jag var på begravning idag. En liten kille, uppfostrad av två fantastiska människor, en rolig liten kille, som jag tyckte om sist jag träffade honom och som jag tror jag hade tyckt om idag med, om han fanns kvar. En kille som haft marginalerna emot sig och trots detta fått massor av stöd av sina föräldrar. men det gick inte och nu är han borta.

Att då öppna tidning efter tidning och läsa om detta, känns som ett hån, mot honom och mot hans familj. Det enda det står om är hur kriminell han var och vilka bovar han umgicks med, så att du och jag kan skaka på huvudet, tänka att vi inte behöver oroa oss, för den här grabben "hade ju säkert gjort något..." och det har vi ju inte gjort.
Så därför kan vi bläddra fram till nöjessidorna istället och om vi har riktig tur står där något om Carolas nya kille, så vi kan drömma oss bort till en plats där allt är lugnt, tryggt och hjärndött.
Tills det är våran egen son som hamnar snett och vi tvingas inse att det är människor det handlar om. Och inte nödvändigtvis dåliga människor.
Den här killen var tonåring. Ett barn. Oavsett vad någon tycker att han hade gjort så hade han inte gjort sig förtjänt av att bli mördad.

Vila i frid --------. Hoppas du finner frid och hoppas verkligen att dina föräldrar gör det också, i sinom tid.
Oavsett vad fan det står i tidningen.r