I ett svårt fall av en hybrid mellan trettioårskris, höstdepression, karriärpanik och bara en allmän känsla av fördumning sökte jag nyligen en del utbildningar.
Jag var sent ute, alla ansökningstider hade redan gått ut och likt den skjutglada gamen i den tecknade Robin Hood, siktade jag på allt jag kunde sikta på.
Jag kom in på två jävligt obskyra kurser. Ska inte trötta ut någon med vad det var för det vet jag knappt själv, men jag fattar alltså inte hur det kan vara så svårt att komma igång? Jag är inte orolig för vare sig kursinnehåll, studietakt eller färgen på mitt pennskrin. Inte heller räds jag att min dator inte ska palla med trycket, då det är två nätbaserade kurser.
Nä.
Jag undrar bara om jag någonsin kommer hitta litteraturlistor, uppgifter och schema.
Känns nämligen inte så. Fucking högskoledjungel. Är det detta som är det verkliga inträdesprovet frågar jag mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar