När man har ett jobb med väldigt intränade rutiner, ett monotont jobb, if you will, och det plötsligt händer något annorlunda, t ex ett par dagar på Lindövarvet på den fynska tundran, så slår verkligheten tillbaka med full kraft. En endaste kväll har vi seglat med passagerare och det känns redan som om jag har blivit dränerad på både blod, luft och mod. Kan ju förstås ha och göra med att det var helt dött igår och jag var på väg att gråta av tristess redan klockan 7, vad vet jag...
Annars är det skönt med bekräftelser på att världen är en härlig plats: De mänskliga katastroferna aqvlöser/överlappar varandra. Är det inte krig, inbördeskrig eller terror så är det naturkatastrofer både här och där.
Den enda trösten är att det skapar en viss spänning: I vilken skepnad kommer apokalypsen? En sak är säker, sålänge som det händer så mycket skit, både med miljö och människor så tänker inte jag bekymra mig för huruvida olivolja framkallar cancer eller att man blir dum av rockmusik...
Take cover
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar