Idag läste jag tidningen på tåget. Det händer att jag gör det. Efter att pliktskyldigast ha skummat mig igenom Fukushimaeländet, Libyeneländet och fyra sidor om Juholts mustach kom jag fram till de riktigt intressanta sidorna. Där var bland annat en bild på ett sött lejonpar. De hade hållit ihop i 21 år, men nyligen hade hannen blivit sjuk. Honan stannade vid hans sida, gullade och tröstade honom. Till sist dog han och då gick hon inte ut på flera dagar, bara hängde i sitt lilla skul.
Det var ännu ett bevis på hur glada vi människor är i att tillskriva djur "mänskliga känslor". Men är det egentligen inte så att det bara är känslor, punkt slut? Och anledningen till att vi människor vill ha monopol på känslorna är att det ska kännas lite mindre uselt att ha ihjäl djuren och använda dem till mat och kläder. Jag vet inte...
Jag förresten spagetti och köttfärssås idag. Det var gott. och som om inte det var nog så är jag sugen på att köpa ett par thaimitsar i skinn. Jag är en ond människa.
Varför är det förresten värre att käka delfin än tonfisk? Och varför är det inhumant att käka hund, men helt ok att äta gris? Grisar är ju jättesmarta, den löjliga svansen till trots. Det skulle kunna bero på att vi inte vill äta söta djur, men det skulle ju ge ordet rådjursögon lite sannolikhetsproblem.
Ska vi inte bara nöja oss med slutsatsen att människan är ett hycklande djur och att lejon är söta? Det tycker jag vi gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar