En mardröm

Jag har en ständigt återkommande mardröm: Jag sitter i kassan på mitt jobb. På andra sidan kassan står några asiatiska (alltid asiatiska ) turister. De har en shoppingkorg, sprängfylld med choklad ( alltid choklad ). Rullbandet kör. De sätter den fulla korgen på rullbandet. Jag sätter ner den igen, för att ge dem chansen att plocka ur varorna och lägga dem på bandet, precis som alla andra. De sätter upp den igen. Jag lyfter ner den. De sätter upp den igen. Jag sätter ner den igen, förklarar på några olika språk, samt med gester, att de ska lasta ur varorna ur korgen och lägga dem på bandet. De säger "AAAAAAAH!", ler och packar ur varorna. Jag ber om deras boardingkort, de fattar inte. De vill betala med svenska mynt. Jag försöker förklara att de inte kan betala med svenska mynt. Då vill de betala med svenska mynt. Jag förklarar att det inte går. De fattar inte. Tillslut lyckas vi med gemensamma kraftansträngningar genomföra chokladköpet. Jag pustar ut.

Nästa kund är en asiatisk turist med en korg full av choklad (alltid en asiatisk turist med en korg full av choklad, såvida det inte är flera japanska turister med en korg full av choklad)

Historien upprepar sig.

Jag nyper mig själv i armen och upptäcker att det inte alls är en dröm.

En annan dröm handlar om en rysk turist (alltid en rysk turist) som gärna vill köpa en halvliter linieakvavit med euro, men inte vill acceptera att de får danska pengar tillbaka, men den kan jag berätta om en annan gång, kanske samtidigt som jag berättar om tysken som vill köpa ett vykort med euromynt, men inte vill acceptera att de inte kan använda euromynt på vår båt.

Nu ska jag duscha, fast det är jättelångt till söndag.

Mock.