När jag och min gode vän Vitsärk var ute på Oslocruise för en dryg månad sedan berättade han för mig om ett radioprogram han hade lyssnat på.
Det handlade om en snubbe som, då han var två år gammal, hade fallit ned i en gratäng. Hur stor gratängen var förtäljer inte historien, inte heller hur liten snubben var, eller för den delen vad slags gratäng det var. Vad man däremot fick höra var att han hade legat där och inte kunnat ta sig upp för egen maskin. Med näsborrarna fyllda av kokande gratäng.
Och det var så han fick sin superkraft. Än idag kan han, på häpnadsväckande avstånd, och långt före sina medmänniskor, vädra i luften och genast veta när det ska serveras gratäng, samt vad nämnda gratäng innehåller.
Det är ju inte klokt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar