En liten lyx är att ha besökt platser som gjort så mycket intryck på en att man alltid bär dem med sig i sitt hjärta och vet att man vill dit igen. Och igen. Visa dem för sina nära och kära, jämföra dem med sina minnesbilder och upptäcka att man aldrig blir besviken, även om eventuella förändringar kan få en att känna sig äldre än pomperipossa.
Här är några:
Malmö- Staden där jag bor, nästan alltid har bott och, även om jag flyttar därifrån, kommer att höra hemma i. Vi Malmöbor som klagar över fördomarna om oss och i smyg vårdar dem ömt i våra skrumpna små hjärtan; Avadådåmentalitet, segregation, reservdanskar, gangsterstad, blåshål osv, men vem vill bo någon annanstans? Det går liksom inte att hitta ett annat Möllevångstorg, en Ribban, Kungsparken, Malmö FF, Rörsjöstaden, den bittra stämningen på Värnhem, platsen där det alltid verkar mulet, Underbara Kirseberg, staden i staden som är ett MiniMalmö omöjligt att älska, våran ynkliga men mysiga gågata, faktumet att man kan se, fysiskt, hur triangeln slutar och Möllan börjar, bara genom att kolla på skyltfönster och människor, den mysiga belysningen som dyker upp här och där, vår fina konsthall, vår fula Torso, faktumet att de har byggt enlyxig jättestadsdel för de rika och folk ändå kommer dit, njuter av det fina och hoppar ner i vattnet från de flashiga husbåtarna, Norra Grängesbergsgatan! Måste var Sveriges grymmaste gata med ett ständigt kaos, massor av knegare, massor av hustlers och Sveriges bästa Cevapi, alla svarttaxichaffisar som jag älskar, inte pga deras yrke, utan för att det är roligt att de ser så jävla skyldiga ut, Bokskogen, vår meningslösa men tuffa isstadion, att alla kallar Södervärns vattentorn för Kuken. Och det faktum att haor man sitt Malmö har man sitt varden.
Jag älskar dig lilla fina Malmö och vi ses snart.
LOL @ "Kuken"
SvaraRadera