Det finns ett Becket-citat från !i väntan på Godot" som lyder ungefär: Det ligger i människans natur att skylla på skon när det är foten det är fel på.
Jag har alltid hyllat det citatet och tyckt det var helt briljant, men just nu är jag inte helt imponerad. Jag misstänker nämligen att om detta stämmer, då är det något allvarligt fel med mina fötter. Min mobiltelefon stänger av sig själv, tappar nät, säger att simkortet är inaktivt, liksom en lång rad av telefoner före den. Min älskade gröna Triwa-klocka har tappat sin metallring, till synes oprovocerat, min ipod lade av, skendog helt enkelt för att sedan återuppstå igen. Min dator spelar mig rutinmässiga, men oförutsägbara spratt. Ska jag åka tåg går det käpprätt åt helvete och nu kan jag inte ta mig förbi det dödliga hindret att logga in på min danska bank. Jag fattas ett användarnr som de vägrar skicka, så jag måste ta mig dit imorgon och hämta det personligen, med tåg! Tänk om jag inte kommer fram? Tänk om min klocka exploderar när jag ska kolla hur långt tid jag har på mig innan, tåget borde ha gått? Tänk om min ipod får liv i fickan, klättrar upp och stryper mig? Vet inte vem man kan lita på längre, jag känner mig som Will Smith i Enemy of The State, fast med mindre öron.
Och Samuel, den skiten, han säger att allt är mitt fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar