Jaaaag draaaar nu

Jag känner för att hitta på nåt. Matt Damon berättade i en intervju att när han spelade in Invictus i Sydafrika flög han ner sin fru, sin dotter och hela dotterns skolklass, inklusive lärare, så han kunde vara nära familjen och ändå spela in sin film på plats. Riktigt så stora resurser har inte jag, därför måste jag nog sålla lite:

SÄLEN: Att åka skidor är bland det bästa som finns och det går knappt att hitta en vackrare miljö, det är nice att sitta i den tidiga vårsolen i backen och smyga i sig en whisky, jag har aldrig i mitt liv sett en mer fantastisk stjärnhimmel än vad man kan se en klar fjällnatt. Å andra sidan är det ett stort projekt, tar tid och kostar en massa stålar.

ITALIA: Jag har en massa fördomar om Italien, 99% av dem är positiva och de handlar om kultur, arkitektur, mat, språk, fotboll, mat, folk, natur, mat, fotboll, mat, fotboll, vin, kaffe, mat, fotboll, vin- ni fattar. Jag vet inte om jag någonsin upplevt ett gram av äkta italiensk kultur, men det Italien som finns i min fantasi, det älskar jag..
Å andra sidan är det dyrt att ta sig dit, det tar lång tid, vart fan ska man åka, är det så fantastiskt som jag tror? Det kan det inte vara. Tänk om man väljer fel ställen att åka till, fel ställen att äta på, inte får biljetter till nån bra match, inte hittar några nice byggnader att titta på...

SKOTTLAND: Ett land som jag älskar och faktiskt har belägg för att älska. Håller man sig bara så långt väck från Glasgow som man bara kan, så hittar man allt som fördomarna utlovar: Underbart folk, fantastiska byggnader, hänförande natur, massor av spännande utflyktsmål, whisky, Deuchars IPA, mat som är vidrig på det där bra sättet, en otrolig historia och, om man är i Edinburgh, ett storstadsmyller som faktiskt är behagligt. Ett land som jag skulle vilja bo i.
Å andra sidan har vi, som den visa MJL mycket riktigt påpekade, precis varit där. Det är officiellt efterblivet att inte ta chansen att prova något nytt istället. Faktiskt. Och det vet jag mycket väl.

LONDON: Smidigt att ta sig till, fantastisk stad, där finns allt och man behöver inte ha tråkigt en endaste sekund. Bara Tate Modern skulle jag kunna spendera en vecka på att kolla in, Notting Hill är till och med mer spännande för en promenad än Rörsjöstaden, alla sevärdheterna som finns där, som faktiskt är kul att se och inte bara ha på foto, Camden, The Arsenal, Towern, till och med Oxford Street och Harrods är nice om man har cash och inte varit där på ett tag, Soho, ja, det finns hur mycket som helst.
Å andra sidan, hur avkopplande är det att ha minisemester i en stad där man inte kan stanna för att knyta skorna utan att bli ihjältrampad, folket är några jävla miffon, eller åtminstone har en attityd som är lika mörk som snoret när man snyter sig efter en dag på stan, Arsenal kanske inte spelar, Mia kanske inte gillar Tate, Soho lär var outhärdligt chict nuförtiden och min shoppingkassa är inte vad den har varit efter att den danska kronan sjönk, eller den svenska steg eller hur det nu var.

Prag? Been there, loved it, got the Kafka-coffee mug.
Berlin? Been there, loved it, got a hangover

WienParisKöpenhamnOsloAmsterdamPolenStockholm....

Uuuuuuh. Sen jobbar Mia såklart, Jag jobbar, Charlie kommer, vem ska passa Yoda? Jag saknar Yoda. Och Frasse och MammaPappaMatsKerstinAnnaFreddeDenordentligeMånsDanneRod, måste träna Thaiboxning. Jag saknar Malmö.

Faktum är att det är nice att vara hemma också: Äta god mat, umgås med nära och kära, träna, promenera, ligga i soffan och kolla på Svärdet och Spiran, busa med Charlie, göra fågeln sur, ta en Mackmyra och man kan ju alltid tassa ner till Bo01 och glo på den sneda fallosen som sticker upp.

Jag tror jag satsar på det! Ses på tisdag!