Sådärja! det var visst inte så illa med fightträning trots allt. Detta trots att jag numera bara har skelett kvar på fötterna och en nacke som känns som jag stått en månad i stupstocken.
Jag var inte alls nöjd när jag skulle sticka dit. Sjukt surt att gå till en ny "aktivitet" ensam, så gissa hur lycklig jag var när den första person jag såg där var Rodrigo, Rodde, Röde, Rod Ratuski! En hjälte och en perfekt start på träningen. Annars är det skönt att få belräftat att man är precis så klen, okoordinerad, oteknisk, etc som befarat. Så slipper man överraskningar...
Jag kommer givetvis fortsätta med projekt Thai, det är beroendeframkallande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar