Jag startade ju mest den här bloggen för min egen skull, det har ju en viss terapeutisk verkan att kunna skriva av sig lite och eftersom jag aldrig hittar en penna därhemma kändes dagbok som en dålig idé.
En annan kul grej är att man kan hålla familj och närastående lite uppdaterad. Jag vet ju att min kära mor googlar sina barn ibland, men om man söker på mitt namn så dyker det mest upp bouleresultat och någon märklig radhushemochskolalokalpolitikmix. Det är inte mycket spännande om just mig, alltså.
Vad jag faktiskt inte hade räknat med var att främlingar skulle läsa bloggen och förfasas över hur korkad jag är. Jag tycker det är fantastiskt! Nu känner jag att världen är intresserad av mig, mina fel och brister och säkert också av mina knivskarpa åsikter. Troligtvis kommer det att uppstå en personkult kring mig, en hel drös av människor som, om de inte kan vara som jag, iallafall vill följa med mig ut i skogen och låta mig risa dem fria från synd. Därefter är det väl bara en tidsfråga innan jag blir erbjuden sponsoravtal och förtäckta mutor. Så om jag plötsligt börjar blogga positivt om Öresundstågen så vet ni att jag sålt mig billigt.
Anledningen till att jag skriver detta är att jag fått min första anonyma kommentar, på inlägget om fördummning (med två m) Kommentaren är alldeles korrekt och rättvis, men icke desto mindre ganska dryg. Skulle jag ha någon invändning mot den skulle det nog vara att eftersom jag aldrig kollar igenom vad jag skriver innan jag publicerar det så borde det ju finnas betydligt saftigare saker än ett stavfel att kritisera?
Bara det faktum att bloggens namn kommer av en felstavning tyder ju på att jag är mycket dummare än vad jag får cred för.
Hursomhelst; jag är väldigt stolt och glad över denna bloggframgång. Nu hoppas jag på mer: personliga påhopp, könsord och skäll för min dåliga musiksmak är speciellt välkomna!
Nu väntar 16 dagars stenhårt jobb. Gråt inte för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar