Ännu en dag lider mot sitt slut och jag väntar med spänning på smärtnivån som ska möta mig imorgon bitti. Thaiboxning påminner ganska mycket om Fernet Branca; det känns som en lysande idé på kvällen, men nästa morgon håller kroppen inte med.
För övrigt var jag på besök i danskarnas land idag för att hämta ett papper till deras efterblivna webbank. Det kändes skönt; två timmar på öresundståget och en långpromenad på det förbannade Österbro är precis vad jag känner för under min lediga tid. Faktum är att det var så kul så jag tror jag tassar ner på La EMpandad imorgon vid lunchtid, plockar lite brickor och torkar bord bara för att se om det kan mäta sig...
Njet, för imorgon ska jag, utöver att ha träningsvärk, ladda stenhårt för middag på Plockepinn. Jag säger som Hugo Stenbeck: Pappa betalar.
Jag tror det blir en lysande middag med trevligt sällskap. Bara MJL, Kerstin, min vise far och näpna lilla jag. Men nu så här i skrivandes stund blir jag ändå nervös. Vad ska jag ha på mig? Vad ska vi prata om? Tänk om maten inte räcker?
Jag tror nog ändå att det ordnar sig.
Keep the faith
Nu har jag förresten avslutat första säsongen av The Wire. Igen. Det är fortfarande lika bra. Kanske bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar