Att drömma om att bli rik och berömd är väl inget ovanligt. Rockstjärna, fotbollsproffs, ballerina, krögare eller vad det nu kan vara. Det är helt naturligt och vad vore väl livet utan drömmar?
Att sluta drömma och falla in i ett yrke av en slump för att fastna där är heller inget ovanligt. Det är ju inte alla som lyckas med allt de företar sig och det är heller inte alla som anser att yrket är det viktigaste i livet.
På väggen inne på mitt kontor hänger en riktigt, riktigt ful lampa av plast. Någon har tillverkat den och det är det ingenting konstigt med, men vem har designat den? Vem är entrepenören bakom denna vita hårplastlampa, som startat produktionen? Som har tänkt att, nä, nu gör jag någonting av mitt liv. Jag är trött på att gå i raka led. Nu startar jag upp en tillverning av ovala, brandsäkra, väggfasta lampor i hårdplast.
När jag förstår att dessa ideeer föds av människor, då känns det liksom som att jag inte har någonting att komma med.
Skitirriterande förresten att marknaden för brandsäkra hotellheltäckningsmattor med vidrigt psykedeliska mönster redan tycks mättad.
Så jag antar att jag får nöja mig med min bransch och belåtet konstatera att imorgon, när min chef kommer och jag förvandlas till menig igen, då lämnar jag efter mig ett stort plus i "sälj-per passagerare" som var ett stort minus när jag tog över som boss. Dessutom lämnar jag över en skyhög ledning jämfört med systerskeppet.
Dessutom: Nu får jag så mycket fritid här ombord att jag kan sitta på kabinen och lura på mina egna kluriga affärsidéer. Vad sägs t ex om en konstgjord blomma, som ser ut nästan som en riktig, men egentligen är gjord av plast? Tänk vad praktiskt, den vissnar inte, man behöver inte vattna den och den luktar ingenting! Kanske något man borde ta patent på och sälja till hotell och båtar.
Bara inte någon annan redan kommit på idéen...
Nä hej med er, era jevla torpare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar