Hembakt pasta, maffiatomatsås med de juliga bullarna av kött. I skåpet pyr Mias onda surdeg. Känns bra. Det känns inte ens präktigt på det jobbiga sättet, eftersom jag tänker offra en get på det mest vedervärdiga sätt i afton.
Faktum är att det enda som kan rubba idyllen i detta hem just nu är det faktum att det föregår någon slags frimurarmöte nere på första våningen, på andra sidan gården. Tanken att jag, i min mätta, belåtna fas, när som helst kan bli upphängd i taket och skändad, till ljudet av gamla mäns mässande, ger mig ingen ro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar