Man visste det ju redan; att Bamse är världens starkaste björn, men att han inte tycker om att slåss. Tydligen inte heller för de utsatta.
Det har ju varit lite blåsigt kring nallen i den blå luvan, sedan tidningen Bamse lånade ut björnen till migrationsverkets snilleblixt att lära asylsökande barn vad det innebär att bli utvisad till ett annat land. Själv fattar jag inte hur så många människor kunnat missa det migrationsverket vetat om hela tiden: Om det enda problemet man har i sitt hemland är att man tillhör en utsatt/förföljd minoritet, då är det bara mysigt att komma hem.
Antagligen är det jag som är dum, jag jobbar ju inte för någon myndighet, men jag fattar inte: Om det enda som väntar i hemlandet är en drös med lyckliga släktingar, leenden och kära återseenden, varför brur man sig då om att fly? Ett vagt illamående uppstår...
Men samtidigt är det ju svårt att inte se det briljanta i initiativet. Som jag läste någonstans: Kanske borde Försäkringskassan ta efter och låta Bamse visa varför det är viktigt att utförsäkra sjuka människor?
Tycker det känns en aning skumt att leva i ett land där de statliga verken tagit över badboyrollen från de stora stygga multinationella företagen. Men samtidigt spännande. Vart ska det sluta? Att fackligt anslutna människor tvingas söka skydd inne på McDonalds-restauranger för att komma undan från beväpnade jobbcoacher från Arbetsförmedlingen? Kittlande tanke.
Om Lars Wilks hade kunnat rita ordentligt hade han ju kunnat göra en serietidning där Bamse visar varför det är viktigt att håna andras religiösa tro.
Eller så kunde Pål Hollender göra en tecknad film där Bamse sniffar kokain och ligger med baltiska prostituerade, samtidigt som Skalman lever slaviskt efter sin sov, häeri och kokain-klocka.
Under tiden gömmer jag Bamsefilmerna för min son och låter honom kolla på något annat. Kanske en japansk b-skräckis? Där är det iallafall svårt att skönja någon falsk, flåsig och jääävligt skev moral.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar