Allt går inte att laga med silvertejp.

Om jag var läkare och bara behandlade symptom, utan att bry mig ett skit om varför de uppstått så skulle jag antagligen inte bli särskilt populär.
"Aaaah ditt blod vill inte koagulera; här, ta ett plåster så löser det sig nog..."

Exemplet är stulet från min kloka tjej MJL och avser hur politiker och experter kan envisas med att vilja lösa Malmös alla problem med hårdare straffsatser och fler poliser.

För så är det ju: mer våld, skottlossningar, mord: VI BEHÖVER FLER POLISER! Nejtack. Jag vet inte, jag är ju varken polischef eller kommunalråd, men när det gäller min sons uppväxt känner jag mig inte tryggare av att det står en parkerad polispiket på Gustav Adolfs Torg en fredageftermiddag. Jag undrar bara, i all stillhet; är det någon som har funderat på var dessa problem kommer ifrån? Hur de uppstår? Vad som får unga människor att känna att ett liv i kriminalitet är den rätta vägen att gå, istället för att...tja, jag vet inte, plugga? Kan det vara så att vi har problem med klassklyftor i våran stad? Med segregation? Fördomar? Självuppfyllande profetior?

Nä troligtvis inte. vi behöver bara fler poliser så löser det sig nog iallafall. Eller?

Skolor. Segregation. Fritidssysslor för ungdomar. Jobb. Allas lika värde... Naiv som jag är känner jag att det skulle vara rätt ände att börja i, fast det blir väl lite budgetproblem nu när vi ska ha ridande poliser på gågatan om eftermiddagarna.