Var på en liten vandring genom min stad idag, först i ösregnet för att följa med Mia till läkaren, sedan i något som först nästan liknade sol, men sedan förvandlades till traditionellt Malmömörker, tillsammans med Mina kära vänner Jätten och Tårtan. Dessa personer är lite fräckare och fräsigare än mig och har just bott i New York, så de är nog inte så imponerade, men jag, som dessutom är inspärrad på ett flytande hotell halva mitt liv, kunde inte låta bli att slås av hur nice Malmö är.
Konstigt nog, för om man läser om Malmö i tidningen eller snackar med någon som vågat sig hit inser man ju direkt hur vidrigt här är: här blåser , är kallt, vi har gängkrig, släktfejder, ungdomar säljer förståndshandikappade tjejer som sexsslavar, citytunneln blir aldrig färdig och när den blir det är det ändå ingen som vet vad fan den är till för, dessutom har vi nu en kuf som springer runt och skjuter folk(han siktar visserligen illa, men ändå), dessutom kan man knappt hinna en falafel för under 30 spänn längre.
Nu är jag ju lite partisk och dessutom trött, men jag märkte ändå ingenting av det här. Tyckte bara jag såg en mysig liten stad, med en härlig mix av människor, lagom många trevliga ställen att besöka och tillräckligt mycket kul grejer att titta på för att man ska slippa vara uttråkad under sin vandring.
Nu insåg jag att detta låter som ett utkast till en Aluma-krönika
Jag hatar Malmö
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar